Blåst

Jag känner mig blåst (!) på sommarvärmen. Gårdagens väder växlade friskt. Det började med en härligt solig morgon när jag gick min promenad. När tygskorna var på och jag var på väg mot Universitetet började det att regna. Detta höll i sig ett bra tag innan solen tittade fram igen. Efter ett tag kom det en ordentlig regnskur för att sedan bli soligt. Innan jag sprang ruset igår hann det regna ytterligare en gång innan solen valde att stanna kvar. Det har dessutom blåst otroligt mycket de senaste två veckorna. Är det något jag inte tycker om när det gäller väder så är det just blåst. Jag kan ta duggregn, spöregn, snö, snökaos och slask vilken dag som helst, men blåst tål jag inte av tre anledningar:

1. Det är svårt att klä sig efter detta väder. När de (i några minuter) är vindstilla kan det vara super varmt och jackan åker av. När det sedan börjar blåsa blir det svinkallt och jackan åker på. Sen fortsätter det sådär i evig tid.

2. Att försöka ha en frisyr är bara att glömma. Ett alternativ är att ha en stram tofs eller knut på huvudet som du fäster med massor av mousse för att inga små babyhårstrån ska flyga iväg. Ett annat alternativ är att ha utsläppt och stå ut med kaosfisyr a la 80-tal.

3. När det blåser som det gör just nu är det svårt att gå och köra rakt. Går du vinglar du som efter en vinare och detsamma gäller när du sitter i bilen. Du far hit och dit som en vante. En slank han hit och en slank han dit och en slank han ner i diket (om du har otur).

Jag och Ann lunchar och promenerar i stan. OCH blåser bort.

Det blåser lika mycket idag som det gjorde då.