Middag med vänner

När vi äter middag tillsammans med min bästa vän och hennes sambo har vi alltid jätte trevligt. Vi pratar oavbrutet, skrattar oss till tårar och debatterar i all oändlighet. Jag vet inte hur många ämnen som vi har debatterat om vid det här laget, men det är en hel del. Vi måste se till att göra detta oftare och inte bara en gång i halvåret...

Vi är redo för middag. På menyn stod: Fylld lövbiff med potatisgratäng och sparris, sorbetglass, ostbricka och en stor godisskål (i vanlig ordning). Mätt var bara förnamnet!

Fina, fina vän!

Satmara

På förmiddagen var och och min kollega Amelie ute i skogen med våra barn och vi hade det riktigt trevligt. Barnen lekte fint med varandra och jag och Amelie fick chans att prata lite medan vi höll uppsikt. Vid lunch hände något. Den lugna onsdagen förvandlades till ett helvete och jag trodde på allvar att jag skulle bli tokig. Det resulterar i många konflikter och gärna på samma gång. Det resulterar i sin tur i en ganska otrevlig pedagog och så här i efterhand får jag jätte dåligt samvete. Nu vet jag att sådana dagar alltid kommer och det är bara att gå vidare och tänka: Gör om, gör rätt. Imorgon är en ny dag! Ibland kanske man får lov att vara en satmara. Men mitt uppe i ett helvete som heter duga får vissa barn lida för att jag är irriterad på andra barn som slåss och beter sig allmänt dåligt. Det leder till att en flicka på fem år, som verkar vara ganska förtjust i mig, ger mig världens längsta och hårdaste kram när jag ska gå hem. Då säger jag till henne att jag knappt sett henne denna dag och jag känner att hon håller med. Usch så dum man känner sig ibland!

Jag hade även mitt tredje utvecklingssamtal och det gick jätte bra. Vi hade en mycket trevlig pratstund. Nu är det bara tre samtal kvar denna termin. Skönt! Dagen avslutades hemma hos en mycket god vän. Vi åt god mat, drack kaffe, skrattade och pratade. Mycket skönt avslut! Vi skulle dock ta en promenad, men tröttheten, mörkret och kylan höll oss kvar inne. Det får bli en annan dag. Nu är jag hemma och har tagit en varm dusch. Jag ska hoppa i mjuka kläder, lägga mig och spela Wordfued och vänta på min sambo som jag inte sett på ett tag. Sov över hos en kollega igår och trots att det alltid är lika trevligt är det alltid skönt att komma hem och sova i sin egen säng och få krama om världens bästa kille. Nu längtar jag!

Tacksamhet!

 

Jag känner mig så oerhört tacksam för så mycket. Jag är tacksam över att ha ett jobb där jag trivs så otroligt bra med fantastiska barn, en toppen chef och kollegor som jag har kommit så nära på så kort tid. Det är väl inte så konstigt när man umgås så mycket som vi gör. Jag är tacksam över min bästa vän som jag kanske inte ser så mycket längre, men som jag vet alltid finns där. Jag är tacksam över min familj och min sambos familj. Jag är tacksam över att få leva tillsammans med min fantastiska sambo som är det finaste jag har och jag blir så glad när jag tänker på den framtid vi har framför oss. Tänk att just jag får leva mitt liv och vara just den jag är!  

Ibland känns allt lite extra bra och idag är en sådan dag!

Mörker

När klockan passerar tre på eftermiddagen börjar mörkret svepa in. När klockan passerar fyra är det nästan bäcksvart och vi måste tända solen på jobbet (en strålkastare). Det är mörkt när man åker på morgonen och mörkt när man kommer hem. Det är nästan så jag hoppas att snön snart börjar falla och kan lysa upp lite. Det är tur att jag får vara ute på dagarna och se dagens ljus de få timmar då det väljer att visa sig. I fredags blev det dessutom strömavbrott hos oss och redan när jag satt i bilen på väg hem fick jag uppleva detta då väglysena slocknade. Då insåg jag hur beroende vi är av ström/el/ljus. När jag kom hem hade Jonas tänt massor av ljus i hela lägenheten. Det enda man saknar är radio, sa han när jag kom. Jag som hade spenderat en dag med 19 3-5-åringar tyckte att tystnaden var minst lika bra.

Snart 30...

Igår städade vi hemma, riktigt snabbt gick det. Jag hann även iväg och handla lite inför dagens födelsedag. Det blev en riktigt lugn och skön söndag, precis som det ska vara. Imorse när jag kom till jobbet kändes det att jag hade haft en lång och skön helg. Det är inte alltid det känns så även om man trivs på jobbet! Måndagar brukar vara mina "surdagar", men idag var jag på riktigt bra humör.

Den här måndagen började med kaffe på sängen, tända ljus och paket för att fira min fina sambo som idag fyller 29 år. Han hade önskat sig kläder så det blev en tjocktröja, några t-shirtar och kalsonger.

Dagen fortsatte som sagt med gott humör, mycket bus och lek för att sedan avslutas med god mat och mina föräldrar över på en snabb fika. Vi firar inte J så mycket det här året utan satsar på nästa år då han fyller den magiska åldern: 30!

Annars bjuder denna braiga vecka på:

- Jobb

- Någon enstaka promenad

- Övernattning hos kollega

- Motion och ev vin hos annan kollega

- Dejt med "bästisen"

- Middag och sminkklass

- Middag med goda vänner

Borde verkligen börja träna också, men det gäller att inte ha för höga krav. Förr eller senare sker det. Helst förr så att våra barn kan ha en relativt pigg "fröken" istället för en tant som inte kommer upp när hon suttit på huk ett tag. Så ser det nämligen ut just nu...

Härliga helg!

Då var jag mitt upp i helgen. Det är så larvigt skönt med helg när man arbetar heltid. När jag studerade kändes inte helgen så mycket annorlunda från vardagarna bortsett från att sambon var ledig. Då ville han vara hemma och ta det lugnt medan jag ville ut på äventyr. Nu förstår jag hans sida av det hela. Jisses så skönt det är att bara vara hemma och njuta av ledighet, mys och tystnad. Igår åt vi en lugn lördagsfrukost, tittade på Ewan McGregor som åkte jorden runt på en motorcykel och tog en lång och frisk promenad medan vi pratade om vår framtid. På kvällen åt vi en god middag (hemmagjord pyttipanna med stekt ägg och rödbetor) och delade på en flaska vin.

Det bästa med en lugn och härlig lördag är vetskapen om att ha en sovmorgon till och ytterligare en ledig dag innan arbetsveckan drar i gång igen. Denna söndag gick vi upp ganska tidigt och jag har hunnit fixa lite inför miljötemat som vi ska ha på tisdag. Vi ska dela upp barngruppen i tre mindre grupper och jag ska ha de äldsta, femåringarna. Tror att jag känner mig klar, har material och har till och med skrivit upp alla mål som hör till aktiviteten. Ska se till att inte ha för höga krav på hur det ska gå och hålla det på en nivå som ger barnen chansen att förstå och hålla intresset vid liv. Det är inte så lätt, men jag gör ett försök. Barnen är ofta intresserade så länge det läggs på deras nivå.

Nu ska jag börja vika tvätt (har några kilo tvätt som ligger huller om buller på min säng samt lite i vardagsrummet) och sen börja städa några rum här hemma så det blir lite rent och snyggt. Efter lunch ska jag åka iväg och handla lite då det är en viss herre som fyller år imorgon. Får se vad det blir! På eftermiddagen beräknas all städning och alla ärenden vara klara och då ska jag sjunka ner och njuta de sista timmarna av denna helg. Imorgon är det dags för jobb igen och efter förra veckans helvete så hoppas jag på en bättre vecka!

VARNING för bittert inlägg!

Det här är verkligen inte min vecka! Jag har kommit på att måndagar inte är någon bra dag för mig och jag är oftast ganska gnällig. Så även denna måndag! Igår var jag på bättre humör när jag kom till jobbet, men dagen bjöd på allmänt kaos. Jag hade utvecklingssamtal efter arbetstid följt av ett avdelningsmöte. Hemma vid 8-tiden för att sen se en film och umgås lite med sambon. Vi startar filmen strax efter 9. Jag somnar...strax efter 9. Sambon får knuffa på mig var femte minut för att jag inte ska somna. Jag tror att jag uppfattade vad filmen handlade om trots detta, tur att det var en tecknad film. Inte lika komplicerat! Dock sitter jag alltid, oavsett film, och frågar Jonas redan efter fem minuter vad som händer. Han suckar alltid och börjar förklara vad som hänt och att vi inte vet vissa saker än. Idag har jag känt mig deppig hela dagen. Som tur är slutade jag tidigt och det är riktigt skönt att vara hemma. Jag ska snart duscha och hoppa i min onepiece, sen ska jag sjunka ner i soffan framför en serie. Borde verkligen motionera istället, men jag vet ju hur det blir med den saken. Bitter. Det är ett bra ord att beskriva mig med just nu. Jag känner mig bitter. Jag känner mig usel. Allt känns uselt. Dags att ruska upp sig lite tror jag!

Jag borde städa, skura, diska, träna, umgås med sambo och vänner. Av någon anledning hänger tvätten kvar i minst en vecka då ingen i dessa hushåll tycker att det är bättre att vika den. Det är dessutom alltid ren disk i maskinen. Alltid! Det betyder att man alltid måste plocka ur massa disk innan man kan lägga i ny. Och när man väl tömmer maskinen har vi så mycket disk att vi kan fylla den och så börjar vi om igen. Vi är så himla lata här hemma. Uselt! Usch, fy och blä så tråkig och pessimistisk jag känner mig.

Ullared

Jag och mina två kollegor Jennifer och Amelie har länge pratat löst om att åka till Ullared och shoppa. Min sambo skulle inte sätta en tå där (vilket jag kan förstå nu i efterhand) så att åka med kollegorna kändes bättre. I fredags blev det äntligen av. Jag slutade tidigt, men väntade in tjejerna och när vi kunde komma från jobbet bar det av direkt mot Ullared och vandrarhemmet där vi skulle sova över natten. Det blev en resa med många skratt, mycket prat och en hel del gnäll!

Vår roadtrip har börjat och vi har stannat för att äta middag. Det märks att vi har jobbat en hel dag och är rätt trötta. Med lite McDonalds mat får vi energi som i alla fall räcker ett tag...

 Med hjälp av vår bils gps skulle vi hitta vandrarhemmet där vi skulle bo första natten. Den sista biten åkte vi bara på små skogsvägar och det var mörkt och disigt. Rädslan steg i bilen och innan vi hade kommit fram hade vi passerat fyra rådjur och en stor älg. Det verkar som att gps:en förstod hur vi kände oss då den tyckte att vi befann oss i "Mad" (This is mad, var just vad vi tänkte)

Det finns inte mycket att säga om rummet vi fick mer än att man får vad man betalar för. 

På vandrarhemmet fanns inte någon frukost. Vi fick därför ta oss från vandrarhemmet och till Ullared utan frukost eller kaffe. Det var ganska dålig stämning tills första klunken kaffe hade slukats. Då blev genast alla tre mycket trevligare mot varandra! Medan vi åt frukost studerade vi kartan över Ullared och funderade på hur vi skulle lägga upp dagen...

Vagnparkeringen...

På Ullared kan man köpa det mesta...

Våra inköp, nerpackat och klart. Sex timmar befann vi oss i varuhuset. Innan lunch höll jag på att svimma, men det var trots allt inte så mycket folk som vi trodde och vi slapp stå i kö för att komma in. När vi hade stuvat in allt i bilen, inklusive oss själva, var det dags att fara hem igen. Sammanlagt 14 timmar satt vi i en bil under dessa två dagar, men det var det värt. Jag åker nog inte tillbaka till Ullared så snart, men det var ett äventyr som jag minns med ett leende.

Dags igen...

Nu var det ett tag sen jag skrev sist och jag har fått klagomål på detta, så det är bäst att skärpa sig. Just nu tar jobbet all min tid. Är jag inte på jobbet så tänker jag på jobbet. Det ska planeras och hållas utvecklingssamtal. Jag gjorde ett tappert försök till att komma igång med träningen igen, men det sprack ganska direkt. Däremot var jag duktig i två veckor och struntade i snask. Känns bra att ta korta perioder då jag inte äter massa skit för att försöka få en balans i kroppen. Men jag måste verkligen börja träna och minska några kilon.

Förra helgen blev det ett besök hos min morfar som bor på ett mysigt boende i stan. Jag, mamma, min bror och mina två brorsbarn åkte tillsammans och tog med oss gott fika. Han är bra mycket piggare nu och kan prata ganska bra. Det är så skönt att se att han mår så bra!

 

Tur att gammelmorfar kan få hjälp med rullstolen.

 

Fina lilla morfar!