Ny blogg!

Jag tänkte göra en nystart och har skapat en ny blogg. Jag stannar kvar på Blogger/Blogspot, men har en ny adress. Den är:

http://sannagranberg.blogspot.se/

Välkomna dit!

Början på veckan (5-7 mars), dagarnas träning:

Dagarnas träning:

Måndagen och tisdagen innebar utebliven träning. I måndags åkte jag istället till stan efter jobbet för att komplettera med böcker till både mig och sambon. Igår var jag helt slut efter en otroligt tuff dag följt av vårt avdelningsmöte. När jag kom hem, ca. halv 8, var jag inte alls sugen på någon träning. 

Idag övertygade jag dock mig själv om att jag behövde gå en promenad. Men vad är då oddsen för att det blåser svinstarkt motvind hela vägen runt på promenaden? Tydligen aphöga! Hur är det möjligt att det kan blåsa motvind oavsett vilket håll jag går åt? Är det något jag kan störa mig på förbannat mycket så är det blåst. Vad ska det vara bra för? Energi? Jag fick dock ingen energi av den blåsten under min promenad. Snarare förfrös jag mina armar, min näsa och mina kinder. Fy tusan! Men jag tog mig runt, det är huvudsaken. Nu: kokhet dusch!

Början på veckan (5-7 mars), dagarnas ris/ros:

 

Dagarnas ros:

Jag har haft ganska mycket tålamod på jobbet även om det har varit tufft hittills denna vecka. Det har varit roligt att träffa alla barn igen efter sportlov och semestrar. Senast idag kom ett barn tillbaka som har varit borta på semester i två veckor. Att se hans leende och hans utsträckta armar när jag kommer emot honom gjorde min dag. Underbart! Vi har även haft ett avdelningsmöte som gick väldigt bra trots att vi nog aldrig varit tröttare. Vi planerade för terminen och redde ut en del saker. Mycket skönt!

Läser min nya bokserie för fullt och jag älskar den. Första boken är utläst och jag har kommit en tredjedel in i den andra. Den tredje ligger sen och väntar på mig. När de är utlästa bär det av till stan för att köpa de tre sista böckerna i serien. Jag älskar att fastna för en bokserie och bara sträck-läsa varje kväll!

Dagarnas ris:

Det har varit tre ganska tuffa dagar denna vecka och det har krävts mycket tålamod. Det är inte roligt att tjata och gnälla på barnen och vi måste hela tiden påminna oss själva om att ha tålamod och att inte vara långsinta. Det går ganska bra, men det är ansträngande att hela tiden behöva upprepa detta för sig själv som ett mantra.

Helgen (3-4 mars), dagarnas ris/ros:

Dagarnas ros:

På lördagen var det fint och varmt väder så jag och sambon tog oss ut på en lugn och skön promenad. PÅ sina ställen var det ruskigt halt, men vi hade inte bråttom utan gled oss fram. Det var så varmt att jag kunde gå korta bitar utan jacka. Härligt! På eftermiddagen åkte vi på en liten shoppingrunda och jag kom hem med en vinterjacka (för 400 kr!), en löparjacka, ett par sockor och nya hörlurar. Sambon kom hem med ett par skor och ett par varma sockor. 

På söndagen var det också fint väder, men något kallare. Vi åkte in till stan där vi fikade och handlade böcker på Sf-bokhandeln. Jag brukar oftast bara sällskapa Jonas i den butiken, men denna gång hittade även jag en bra serie. På eftermiddagen tog jag en promenad ner till vattnet i kvällssolen och njöt av tillvaron.

Dagarnas ris:

Denna helg har varit så nära perfekt som man kan komma!

Torsdag-Fredag (1-2 mars), dagarnas ris/ros:

Dagarnas ros:

Efter en promenad med kollegan Amelie i torsdags blev det ett besök hemma hos henne. Vi pratade, skrattade och åt chokladmousse med vispgrädde. Det kan inte bli mycket bättre än så! 

Veckan avslutades med fint väder och vi kunde vara ute in i det sista. Sista barnet blev hämtat tidigt på fredagen vilket gjorde att även jag kunde komma hem mycket tidigare än planerat.

Dagarnas ris:

Barnen på jobbet började bli rastlösa av att endast vara 5-7 barn under en vecka. De klättrade på väggarna och kunde inte sitta med en aktivitet i mer än några minuter.

Onsdag, med vårkänslor:

Du och jag, du och jag!

Dagen har bjudit på en underbart väder och vi har spenderat så mycket tid vi bara kunnat utomhus. Barnen fick till exempel äta mellanmål ute för första gången i år, utan mellisvantar. De konverserade med varandra, skrattade och verkade må så bra. Jag hoppas att morgondagen bjuder på ett liknande väder. Tyvärr ska jag och två kollegor sitta i ett möte på eftermiddagen, men utöver det vill jag vara ute så mycket som det bara går. Det är fortfarande blött ute då allt töar samt väldigt lerigt. Det märks tydligt på våra barn, men inte bryr de sig inte. De kastar sig, ålar och hoppas i vattenpölar likväl som lerpölar. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder.

Imorgon är det min tur att ha med torsdagsfika. Jag har just varit och handlat och jag hoppas att det blir uppskattat. Jag vet i alla fall att jag fullkomligt älskar det!

Onsdag, dagens träning:

Dagens träning:

När det är så härligt vårväder ute som det har varit idag känns det inte roligt att komma hem och bosätta sig inomhus. Jag bestämde mig därför för att ta en springtur. Jag sprang i 15 minuter tills jag nådde mitt mål (centrum) och tog sen en promenad hem med Amelie i örat. Det var 15 grader när jag begav mig hemifrån. Otroligt skönt! Jag har sagt att jag ska börja springa när vi är inne i mars och jag är hela en dag tidig, fantastiskt!

Onsdag, dagens ris/ros:

 

Dagens ros:

Underbart vårväder med massor av sol och värme! Underbart väder betyder glada och positiva pedagoger och glada, skrattiga barn. Solen tittade fram redan på förmiddagen och varken vi vuxna eller våra 7 barn som är hos oss denna vecka ville gå in och äta lunch. Vi gick därför ut ganska direkt efter lunchen igen och njöt av vårvädret. Jag har njutit hela dagen av att se våra barn leka tillsammans, skratta och konversera. Det är lycka! Jag är också glad över att jag tog mig ut och sprang en kort runda. Nu är jag på g!

Nya glasögon!!!

Dagens ris:

Jag kan faktiskt inte komma på en endaste sak! Underbara dag!

Tisdag, dagens träning:

 

Dagens träning:

En promenad med mina kollegor! I en hel timme traskade vi runt vår runda. Blött och halt var det, men vad gör det när vi har bra överdragskläder och broddar (stavning?) under skorna. Det var skönt att bli lite svettig och få röra på kroppen. Nu är det bara en dag kvar på februari och jag har lovat mig själv att vara nyttigare och börja springa när vi går in i mars. Det är bara att sätta i gång. Hur det går vet jag inte, men jag kan ju ge det ett försök! Heja!

Tisdag, dagens ris/ros:

 

Dagens ros:

Trots snö under natten bjöd eftermiddagen på varmt och soligt väder. Att det var blött och geggigt såg jag inte! Vi har fått mycket gjort med dokumentationen idag med vilket känns väldigt skönt. Imorgon ska vi till och med hinna planera lite som vi ska göra med barnen under våren. Jag tänker att vi ska planera samlingar, extra aktiviteter med de barn som ska börja skolan efter sommaren samt skapande. Roligt!

Promenad med kollegorna efter jobbet!

Dagens ris:

Snön som kom under natten och som gjorde förmiddagen blöt och tråkig. Vi upptäckte (med hjälp av vår vaktmästare) att vi själva var orsaken till att det har varit så kallt på vår avdelning. Det räckte tydligen med att våra barn av misstag dragit ut en kontakt ur väggen i dockvrån. Nu är ordningen återställd och imorgon borde värmen vara tillbaka. Pinsamt!

Måndag, dagens träning:

Dagens träning:

Den var rolig! Jag vet inte om det räknas att fundera på att ta en promenad, men det har jag funderat på. Nu blir det nog dock inte av. Jag skäms när jag tänker på hur duktig jag var med att motionera i somras och hur dålig jag är nu. Men jag är så trött hela tiden, det är helt sjukt. Jag ska börja springa när det inte är lika halt ute. Det måste jag lova mig själv. Jag behöver inte gå ner massor i vikt, men det som finns på kroppen kan ju få vara lite fastare och mindre "fladdrigt"... För massa år sen kom en film som hette Flubber, med Robin Williams.... jag känner mig som Flubber ibland, grön och dallrig... typ...

Måndag, dagens ris/ros:

Dagens ros: 

Jag hann dokumentera lite och göra snyggt i barnens portfolios. Solen kikade fram på eftermiddagen och det kändes riktigt vårigt i luften, om än lite kallt. Det mesta av isen är nu borta från vår gård och barnen kan gå och springa utan att halka. Det är skönt att komma hem till ett rent och snyggt hem och en nybäddad säng. Nu ska jag bara organisera lite i min garderob och i min byrå...

Kärlek av alla dess slag - till sambo, till kollegor, till barn!

Dagens ris:  

Det är kallt ute, det är kallt inne. 10 minusgrader ute. 11 plusgrader på vår avdelning. Det var inte min måndag tålamodsmässigt och jag hoppas på en bättre morgondag.

Saknad - av bästa vännen!

Föreläsning

I förra veckan hamnade jag i skolbänken igen. Min chef skulle gå på en föreläsning om barn som är i behov av extra stöd, men kunde inte gå. Hon frågade därför mig och jag ville väldigt gärna. Jag fick därför åka till Karolinska en eftermiddag och lyssna på en man som informerade oss om massa intressant. Mycket var bekant medan mycket var nytt och spännande. Det behövs mycket kunskaper om detta ämne för oss som arbetar med små barn. Mycket kan upptäckas i tidig ålder och det är bra att sätta in resurser så tidigt som möjligt för barnets skull. Att parkera vid Karolinska var dock bland det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag snurrade runt i det lilla parkeringsgaraget så länge så jag till slut inte visste om jag skulle upp, ner eller åt sidan för att komma någonstans. Till slut gasade jag för fullt in i en minimal parkeringsficka och lyckades utan att skrapa upp bilen. Sen sprang jag uppför tio trappor och var hela slut och svettig när jag kom fram till föreläsningssalen. När de andra gick och drack kaffe och åt bulle i pausen drack jag citronvatten och slafsade med en apelsin. Man kan tro att jag ville vara lite nyttig, men sanningen är att jag inte visste att de bjöd på kaffe och bulle förrän det var för sent. Men lika bra var det kanske...

Min semla

I tisdags var det dags att proppa i sig en semla igen. Jag har redan ätit minst två detta år, men just i tisdags är det den officiella äta-semla-dagen. För ett tag sen hade jag undrat varför man ska proppa i sig semlor bara för att, just denna dag. Idag tänker jag: varför inte?! Min kollega Jennifer tog på sig uppgiften att göra semlor till oss alla. Snäll som hon är så gjorde hon en alldeles egen till mig, helt utan mandelmassa. Det är lyx att komma in i fikarummet och se denna lilla tallrik, bara till mig!

Försämrad syn

I veckan var jag hos optikern för att göra en synundersökning. Hon gjorde massor av tester och sa sedan att hon var oroad över hur snabbt min syn försämrats. Tydligen ska ens syn stabilisera sig något när man passerar 20 år, men det har inte min gjort trots att jag passerade 20 för x antal år sedan. Bara sen i oktober förra året har min syn försämrats väldigt mycket. Mina ögon såg fina ut och verkade må bra så hon förstod inte varför det var så, men jag känner mig ändå lite orolig. Det vore ju pricken över i, om jag går och blir blind nu! Jag har i alla fall beställt ett par nya glasögon som jag får om ungefär en vecka. Det ska bli spännande att få nya, men då de kommer vara starkare än de jag har nu får jag stå ut med huvudvärk i ett par dagar. När jag hämtar ut glasögonen ska jag höra mig för om jag behöver gå till en ögonläkare och kolla så att allt verkligen är okej med mina ögon. Förmodligen är allt bra, men det vore ju skönt att få det bekräftat.

Överjävliga dag!

Denna dag, onsdagen den 22 februari 2012, har varit den mest överjävliga dag på länge! Det var sista skridskoåkningen idag och vi skulle som vanligt få med oss alla barn och all packning i ett antal bilar mot ishallen. Idag bjöd dock vädret på regn och ishalka vilket inte gjorde det lättare för oss. Barnen föll som vantar här och var och kunde knappt ta ett steg utan att falla omkull. Jag är imponerad över att jag klarade mig från att ramla. När vi kom fram till ishallen såg vi att hela backen upp till ingången var täckt av is. Det var fruktansvärt halt och inte sandat. Vi gick mer myrsteg uppför backen och jag var helt genomsvettig när vi kom upp. Det var fyra pedagoger med packning, en hel drös med barn och packning, två föräldrar med packning plus en barnvagn. Efter mycket kämpande kunde vi äntligen åka skridskor och när vi väl står på isen och alla är klara infaller ett lugn och alla blir glada och har så roligt. Barnen kämpar otroligt bra och de är så duktiga. Det är fantastiskt roligt att se! Och något som slog mig när jag kom hem idag var att de enda som har klagat över saker denna dag är vi vuxna. Barnen har inte klagat det minsta lilla för att det är halt eller jobbigt. De har mest fått stå ut med stressade och irriterade pedagoger. Våra barn ska ha en stor eloge för hur de har varit idag! Även eftermiddagen var rätt tuff, men jag slutade tidigt. Det kändes extra skönt denna onsdag. Ny dag imorgon!

Ljusglimtar

För en vecka sen var det alla hjärtans dag. Trots att vår chef har det rätt tufft just nu tar hon sig ändå tiden att göra något extra för oss medarbetare. Hon är helt enkelt en sjukt bra chef! Idag fick vi även veta något underbart från en kollega. Hon har länge väntat på ett besked som har gjort henne stressad och ledsen. Nu äntligen har det kommit ett svar och hon nästan grät av lycka. Mitt i allt helvete som dagen har bjudit på (se nästa inlägg) så kunde jag le stort för hennes skull. Underbart!

Tjejkväll

Tjejkvällar är bland det bästa som finns. Jag har en sådan tur att en av mina kollegor har blivit en riktigt bra vän. I veckan blev det en tjejkväll hos denne kollega och i vanlig ordning innebar det vin och choklad. Tillsammans med ytterligare en tjej pratade och skrattade vi genom oss kvällen tills vi alla föll ihop, helt slut efter en arbetsdag. Jag sov på soffan, jordens hårdaste skinnsoffa. Jag var så trött att jag beslutade mig för att inte ta upp mer plats i sängen, men det fick jag ångra bittert. Den var hård och jag fick inte riktigt plats. Jag var super trött när jag vaknade och hade väldigt ont i ryggen. Men tanken var god! Nästa gång lånar jag dock sängen...

Goda vänner...

I helgen var vi bjudna hem till våra goda vänner Ann och Fredrik. Vi bjöds på god dricka och fantastiskt god mat. Efterrätten var det bästa av allt - en panacottaliknande efterrätt med smak av vit choklad och toppad med blåbär. Apgott! I början av kvällen var vi alla ganska städade, därav bilderna från tidigt på kvällen. Som alltid när vi umgås blev det mycket diskussioner och många skratt. Denna kväll blev det även spel, tjejerna mot killarna. Irriterande nog vann killarna och jag skulle fortfarande vilja påstå att de fuskade. Men så säger jag nog bara för att jag inte vill erkänna att de var bättre. Jag och Ann måste öva på våra pictionary-skills till nästa gång.

TACK ännu en gång för en väldigt trevlig kväll!

Så...

 

Efter mitt besök i centrum efter jobbet kom jag hem och slängde i mig mat. Inte så smart med tanke på min mage, men ibland gör hungern och stressen att det inte blir så bra. Jag bytte sen om till promenadkläder och åkte hem till mamma där jag hann prata lite innan jag tog en promenad. Jag gick uppför tre mördarbackar, gick fel, svettades och insåg vilken dålig kondition jag har. Måste öva upp den. Snart ska jag dessutom börja springa igen, det ska bli roligt! Jag for sen och storhandlade på egen hand då Jonas jobbade. När jag var klar och gick mot bilen insåg jag att jag glömt att köpa toapapper. Det var bara att pressa in allt i bakluckan och kliva in i butiken igen. Hemma fick jag gå två gånger för att få in alla kassar, sen ut och parkera om bilen och in igen. Packa upp alla matvaror och se till att de står bra och praktiskt i kyl och frys. Fylla diskmaskinen och köra igång den blev nästa uppgift samt göra mig ett kvällsmål i form av en hallonsmoothie. Jag kom på mig själv med att säga Så varje gång jag gjorde klart något. Den rena ugnsformen in i skåpet. Så. Tallrikarna in i diskmaskinen. Så. Fläskfilén på plats i kylen. Så. Toarullarna på plats på toaletten. Så. 

NU!

Nu kan jag stryka en sak på min önskelista. Nämligen jeans. Idag efter jobbet svängde jag förbi centrum och kikade in på HM. Jag kommer vid tillfälle köpa ett par dyrare (och då förhoppningsvis bättre) jeans, men nu när jag tittade hittade jag ett par jeans som jag tyckte om. Jag tog till och med två par, ett par ljusare till våren och ett par mörkare som passar nu. Det är ju inga kvalitetsjeans, men två par för 400 kr duger bra åt mig just nu. Innan jag åkte hem passade jag även på att smita in hos min optiker för att titta på bågar. Jag tycker inte om de glasögon jag har just nu utan vill ha ett par mörkare bågar samt ett par med större glas. Med lite hjälp från en optiker kom jag hem med fem prov-exemplar. Dessa ska jag pröva och sen får vi se vilka det blir. Det står just nu mellan två par, ett par brunaktiga och ett par lila. Både Jonas och mamma har fått ge sin röst och imorgon tar jag med mig dem till jobbet för att få mina kollegors åsikt. Så fort som möjligt kommer jag åka tillbaka till optikern och beställa mina glasögon. Vill ha dem nu!

Önskelista

Jag har skrivit en önskelista. Det är en lista på saker som jag ska köpa till mig själv, men inte på samma gång. Ungefär en sak i månaden är tanken och sen får vi se vad jag kan önska mig till min födelsedag då jag blir hela 25 år (herregud!). Högst upp på listan stod en mixer, men det inköpet är nu struket då jag inser att det egentligen är ganska onödigt till det priset man måste köpa dem för. Vi har redan en och trots att den är klumpig och tar mycket plats får den duga ett tag till. Nästa sak på listan är ett par nya jeans. Ska åka och titta på det vid tillfälle. Annat på listan är:

- ett par byxor med någon häftig färg
- en vindtät jacka att ha när jag springer
- ett förkläde samt en eller två fina partytoppar.

Det var ju inte så länge sen det var sommar, varmt och jag fyllde 24 år. Nu blir jag snart 25 år, hur gick det till?

Den röda faran

Jag har fått en egen liten bil! Det är en röd, liten Skoda som jag redan älskar. När jag började jobba tyckte jag att bussen var bäst på morgonen. Då kunde jag lyssna på musik och bara ta det lugnt på väg till jobbet. Resan till jobbet tog dessutom bara en timma och jag slapp sitta och bli förbannad i köer. Nu efter jul har jag insett att det där med bil kanske inte är så dumt i alla fall. Vi började därför att fundera på vad vi skulle köpa för bil och fick fram en budget som vi var beredda att använda på en ny bil. Plötsligt dök den upp, den röda lilla Skodan till ett pangpris och vi kunde inte annat än att slå till. Nu är den min! Jag har halverat restiden (nästan) och det är faktiskt knappt några köer på väg till eller hem från jobbet. Det ger mig mer tid till annat plus att det är bra mycket skönare att kliva in i en varm bil och inte kliva ut den förrän man är hemma. Det blir en något större utgift, men det får det vara värt. Förr eller senare kommer jag ändå att vara beroende av en egen bil.

Gnällveckan

Jag har känt mig otroligt gnällig den senaste veckan och tålamodet verkar sitta under fotsulorna. Mina öron håller på att falla av och om någon säger mitt namn en gång till så hamnar jag på dårhus. Men så är det att arbeta med barn och det jag verkar ha glömt just denna vecka är hur underbart det är att arbeta med barn. Eller glömt det har jag inte, men det negativa (eller det mindre positiva) har tagit över och jag måste vända trenden och se till att tålamodet hamnat vid öronen istället, där det ska vara. Heja! Det har blivit varmare ute vilket jag tycker är väldigt skönt och jag hoppas att snön inte ligger kvar alltför länge nu. Men veckorna går så himla snabbt. Jag hänger inte alls med. Jobbet tar så mycket tid och kraft och när jag kommer hem blir det till att motionera (två promenader hittills denna vecka) samt att diska/tvätta/städa/laga mat. Idag for jag iväg efter jobbet för att köpa en mixer, men kom fram till att det var onödigt dyrt när vi redan har en. Dock sitter den på en stor matberedare som tar mycket plats, men jag får se till att plocka ner den från skåpet varje gång jag ska göra en smoothie (varje dag). Men jag måste vara lite ekonomisk. Känner mig nästan lite stolt när jag avstår. Imorgon är det stängning som gäller och sen är det fredag igen. Ser fram emot denna helg också då vi ska på middag hos min bästa Ann och hennes sambo Fredrik på lördag. Det ska bli mycket trevligt och jag misstänker många diskussioner långt in på natten/morgonen. I vanlig ordning!

Olssons skor

Fredagseftermiddagen på jobbet blev ganska tuff, men trots stök och snökaos fick alla barn gå hem relativt tidigt. När jag (som stängde igår) bara hade ett barn kvar gick jag ut med honom och åkte stjärtlapp. Det var riktigt roligt tills jag fick en fot på bröstet. AJ! Idag har jag ett fint blåmärke som ett minne. Men det var ingen livshotande skada och vi kunde åka vidare tills han blev hämtad. Då var det dags för mig och Amelie att skynda oss. Vi gjorde vårt bästa för att se levande, snygga och pigga ut efter en hård arbetsvecka och jag tycker att vi lyckades bra. Efter att ha väntat på en buss i nästan en timma och förfrusit våra tår mötte vi upp två av Amelies vänner på Helens krog där vi åt middag och drack drinkar. Jag åt en fantastiskt god stek med majskolv, klyftpotatis, sallad och bea. Mätta rullade vi sedan vidare tills Olssons skor för lite barhäng och fler drinkar. Kvällen avslutades på donken innan jag tog en taxi hem till min varma säng och fina man. Idag mår jag förvånansvärt bra med tanke på att jag fick i mig en del igår. Det känns skönt att slippa ödsla tid på att vara bakfull en sådan här härlig lördag. Ikväll blir det god middag, vaniljglass med fruktcocktail, choklad och MELODIFESTIVALEN! Har inte ens fattat att den börjar nu...

Dagen efter: lite trött, men ändå tillräckligt fräsch för att fastna på bild.

Snökaos

 
De senaste dagarna har bjudit på mycket snö, men även kaos med stort K. Det är svinhalt på vägarna och kommunaltrafiken blir otroligt lidande. Självklart även biltrafiken. Igår var det förseningar upp till en timma beroende på destination. Helt sjukt! Idag är det dock lugnet efter stormen. Efter dagar av fallande snö, bitande kyla och trafikkaos infinner sig idag ett lugn. Snön ligger och gnistrar på marken, solen skiner, himlen är blå och allt är tyst och fridfullt. Vi valde att ta oss ut på en promenad idag, men inte en snabb powerwalk utan en lugn och mysig lördagspromenad. Med mig, hängandes över axeln, hade jag kameran så jag kunde ta lite härliga vinterbilder.

Träning/Snask uppdatering...

Så hur har det gått med promenaderna och snasket efter sjukveckan? Med promenaderna skulle jag vilja påstå att det har gått bra. Med snasket skulle jag vilja påstå att det har gått apdåligt!

Promenad-tabell:
Måndag - promenad med Jonas, 4 km
Tisdag - promenad med Jonas, 4 km
Onsdag - promenad med Ann, ca. 4 km
Torsdag - promenad med J, 4 km
Lördag - promenad med J, 4 km
Måndag - promenad med J, 4 km

På en vecka har jag alltså traskat sammanlagt 24 km, eller 2,4 mil. Om det är mycket eller lite kan ju diskuteras, men jag känner mig nöjd med nästan en rask promenad per dag. DOCK kanske detta är ganska lite med tanke på hur snask-tabellen ser ut för samma period...

Snask-tabell:
Torsdag - fika på jobbet och två bitar kärleksmums (+ en gigantisk apelsin, men det är ju frukt)
Fredag - fika med Ann i centrum och en vaniljbulle. Lösgodisfrossa med J på kvällen (vill inte ens tänka på hur mycket jag åt...)
Lördag - mer lösgodis samt glass med fruktcocktail (i sockerlag, såklart!)
Söndag - tänkt som en dag utan snask, men resulterade i en portion glass med fruktcocktail

Med andra ord, katastrof! Idag hade en förälder med sig kakor som blev över efter ett kalas i helgen och då tog jag faktiskt ingen. Lite karaktär måste man ju ha för att inte växa ur alla sina kläder. Kanske är det bra att man får jaga våra busbarn ibland så byxorna sitter någorlunda bra. Idag blir det ingen promenad, men imorgon och på torsdag ska jag ge mig ut, ensam eller med sällskap. Jag ska dessutom försöka klara mig från frestelser till på torsdag då det är fika på jobbet. Sen ska jag försöka att sansa mig under helgen och låta min stackars kropp få vila sig åtminstone på söndag. Men jag känner mig själv, inga löften...

Kollegor

När jag började jobba i augusti var det mitt första "riktiga" heltidsjobb. Jag har haft långa sommarjobb och deltidsjobb förut med kollegor, men av olika anledningar har jag aldrig haft ett jobb där jag har känt mig helt hemma eller delaktig i ett arbetslag. Nu inser jag hur det verkligen är. Nu känner jag mig delaktig och har självklart även mycket mer ansvar än på tidigare arbetsplatser. Jag har ansvar, jag kan fatta beslut och jag har arbetskollegor som alltid finns där oavsett om det handlar om att berätta roliga saker, gnälla eller argumentera. Det som jag insett nu är även hur stor del i varandras liv vi ändå blir. Mycket som händer i våra privata liv lyfts upp på jobbet, framförallt stora händelser i livet. Barn, husköp, nya lägenheter och mycket annat diskuteras och vi gråter och skrattar med varandra. Vi ses nästan mer än vi ser våra familjemedlemmar vilket naturligt leder till att vi delar saker med varandra. Jag tycker att det känns fruktansvärt skönt! Kollegor som man arbetar så nära inpå med är viktiga människor i livet och jag är så glad att just jag får jobba med just de kollegor som jag har, som bryr sig och som vet precis vad jag tänker och hur de ska läsa av mitt kroppsspråk och tonen på min röst. De är fantastiska!

Kallt

Det har blivit mycket kallare ute nu och termometern är nere på -12 grader på morgnarna. Det som tillkommer när det gäller arbetskläder är en extra fleecetröja samt ett par extra ullvantar (det gör nu att jag går med tre par vantar). Vi försöker hålla oss själva och barnen varma genom att röra på oss så mycket som möjligt. De flesta barnen fixar det själva genom att leka och hålla i gång, men vissa barn behöver en push. Idag stod vi och lekte olika hopp- och jaglekar med några barn för att de skulle hålla sig varma. Jag har fått en kräm av min läkare som jag ska smörja in fingrar och tår med när jag vet att jag kommer utsättas för kyla (varje dag!), men jag har inte kommit i gång att använda den ännu. Måste verkligen göra det och se om det blir någon skillnad. Dock har jag inte riktigt förstått vad exakt den ska göra. Mina fingrar och tår blir för närvarande helt kritvita, jag tappar känsel och blir tokvarm om dem. Efter det blir de blålila innan de återfår sin normala färg igen. Det låter ju fruktansvärt normalt! Hur som helst längtar jag faktiskt till våren och sommaren nu. Vi hade avdelningsmöte på jobbet idag och då diskuterade vi hur det blir när vi kan vara ute jämnt sen. Då kan vi laga lunch ute, fika, leka lekar och massa annat roligt. Det är något att se fram emot under dessa kalla veckor.

Sundare mat, men lika mycket snask

Jag har bestämt mig för att försöka börja äta lite sundare mat igen. Jag lagade mycket mat själv innan och under sommaren, men sedan jag började jobba har det inte funnits lika mycket tid och ork. Jag har inte heller haft någon inspiration till att hitta och pröva nya recept. Nu ska jag försöka att börja igen och ta mig tid till att göra det. När jag slutar tidigt kan jag till exempel göra storkok och frysa in. Det är bra då vi ofta kommer hem och är sena eller stressade. Då är det skönt att bara kunna värma upp mat, som dessutom inte är frysta köttbullar eller falukorv. Visst är det godare med nylagad mat, men att värma upp god och fräsch mat är ändå bättre än alla varianter av halvfabrikat. Nästa vecka tror jag att jag ska laga kycklinggratäng och kycklingpaj bland annat. Sen får vi se vad det blir mer!

Kycklinggratängen gör jag med fyra kycklingfiléer som toppas med skivade tomater. Såsen består av matlagningsgrädde, creme fraiche, senap, riven ost, salt, peppar och basilika. Häll såsen över kycklingen och in i ugnen tills den är genomstekt. Enkelt, gott och mättande. Vi brukat äta råris till samt grönsaker och kanske avokado för mer mättnad.

Jag och Jonas har fortsatt att gå promenader nu efter att jag blivit frisk. Måndag och tisdag har vi gått snabba promenader och ikväll ska vi gå igen. På onsdagar tränar Jonas på annat håll och då får jag ta en promenad själv. Igår fick jag dock sällskap av bästa Ann vilket gjorde det hela mycket roligare. Jag kan lova att vi kommer att fortsätta med promenaderna och jag ska verkligen försöka att äta bättre mat. Något jag däremot inte kan lova något om längre är snasket. Jag har tänkt flera gånger att jag inte ska äta lika mycket snask, men jag har insett att det inte är någon idé att lova något. Självklart ska jag inte smocka i mig massor varje dag, men jag ska inte ha några förbud. Om jag vill äta en semla på en tisdag ska jag göra det. Sen blir det alltid lite mer lyx på fredagar och lördagar samt på torsdagar då vi har fika på jobbet. Men med sundare mat och promenader kanske den lilla svagheten för snask kan förbises. Jag har förälskat mig på nytt i alla sorters bakverk. Godis, chips och annat kan jag låta vara, men bakverk och choklad går tyvärr inte att motstå!

Det här är ett exempel på sådant jag har mycket svårt, omöjligt helt enkelt, att motstå!

Förra årets minisemla åts på fettisdagen och i år börjar jag tidigt, nämligen...

... redan förra helgen då vi var och fikade i Norrtälje. Tur att det finns minisemlor nu då en hel, stor semla blir lite mäktigt.

Skridskoåkning

Fram till sportlovet åker vi skridskor med barnen. Första gången blev det inställt på grund av sjuk personal och andra gången blev det av, men då var jag hemma och var sjuk. Igår var därför första gången för mig på isen. Jag har inte stått på ett par skridskor sen andra året på gymnasiet (och då höll jag mig mest vid sargen) och det var många år sedan nu. Skridskor har jag fått låna av min bror och de satt riktigt bra som tur var. Förmiddagen kan delas upp i två kategorier - kaos och härliga stunder.

Kaos 1: alla barn ska till rätt bil med alla sina saker - skridskor, hjälm, ryggsäck med fika och lunch samt bilstol. Vi är tre vuxna pedagoger som kör och så har vi ett antal föräldrar som ställer upp och kör samt är med vid isen. Det tar lite tid innan alla bilar är packade med skridskosaker, väskor och barn.

Härlig stund 1: bilresan till ishallen. Jag hade två pojkar i min bil och vi satt och pratade under resan. Vi pratade om att man kunde köra på tjock is, men inte på tunn och vi pratade om olika bilmärken och om hur dagen skulle bli. Det var riktigt harmoniskt!

Kaos 2: alla barn och alla packning ska ur bilarna och in i ishallen. I ishallen ska alla barn packa upp och äta sitt fika. Sen ska alla få på sig skridskor och hjälmar. Samtidigt måste en pedagog bli klar snabbt och möta barnen på isen. När alla barnen var klara kunde jag dricka två klunkar kaffe innan jag själv blev tvungen att byta om och ta mig ut på isen.

Härlig stund 2: själva skridskoåkandet på isen. Barnen hade så roligt och var så stolta när de kunde åka själva. Vi har med oss lite saker som stöd, men många barn vågade släppa taget helt. Det var några barn som aldrig stått på en skridskois, men som lyckades riktigt bra till slut. Deras stolta ansikten gör mig tårögd! Det var inget tjafs, inget bråk, det var bara glada miner.

Kaos 3: alla barn ska av isen, få av sig skridskor och hjälm samt packa upp och äta sin lunch. Barnen blir klara olika snabbt vilket resulterar i att de som blir klara snabbt blir otåliga och gör massa bus och vi måste ha koll på busiga barn samt barn som behöver hjälp med lunch och packning. När alla är klara ska vi se till att barnen får rätt saker med sig och att de tar sig till rätt bil.

Härlig stund 3: bilresan hem!

Kaos 4: alla ska in i hallen på förskolan samtidigt. Det är mycket barn, mycket packning och väldigt blött. Barnen klättrar över, under och på varandra och packning. Det ska hängas upp blöta saker i torkskåp, resten vid platserna, kläder ska bytas, händer ska tvättas... Hej och hå!

När barnen var klara kunde de sätta sig och läsa en bok en stund för att varva ner innan de fick leka fritt. Vi vuxna tog rast direkt och höll på att falla ihop av utmattning. Vi var alla så uppe i varv att vi inte märkte att vi var trötta förrän vi satte oss ned och kunde slappna av. Att vara på isen var inte alls jobbigt, men allt omkring gör att det tar på krafterna. Men det är absolut värt det, alla gånger. Tur är att onsdagar, då vi åker skridskor, är min tidiga dag och jag får komma hem och vila ut! Just denna onsdag for jag hem till bästa Ann direkt efter jobbet och tog en promenad. Så lite krafter hade jag allt kvar!

Torsdagsfika

Torsdagar blir sena dagar för mig då jag stänger. Ändå tycker jag om torsdagar och anledningen kallas Torsdagsfika. Vi turas om att ha med oss fika som vi mumsar på tillsammans med vårt te. Idag var det Tina som hade bakat urgoda kärleksmums. Det slank ner två och en fjärdedels kärleksmums för min del. Det var SÅ värt det. Varenda liten kalori var så välkommen till min kropp. På förmiddagen var jag och mina två närmsta kollegor på möte vilket gick bra. Dock somnade jag igår och vaknade i morse med migrän. Det höll i sig under mötet och fram till lunch. Efter en ipren blev det lite bättre och jag kunde fungera som en människa igen. Efter mellis var det dags att gå ut med barnen och jag var först ut av oss vuxna. Det var så skönt att komma ut efter en hel dag inne. Jag är inte van vid att vara inne så mycket nuförtiden. Nu har jag kommit hem och ätit middag. Jag ska slänga in en tvätt och sen blir det en kvällspromenad med Jonas. Vi gick i måndags och tisdags också och igår gick jag med Ann. Den här veckan ser bra ut på promenad fronten. Heja, heja!

Alfapet/Wordfued

För en vecka sen köpte Jonas en ny telefon. Han kan därför nu spela Wordfued mot mig och våra bekanta. Han har alltid sneglat över min axel och velat hjälpa mig förut, men nu kan han alltså sitta i sin egen vrå och pyssla. Jag är ganska snabb när jag spelar och det går bra ibland och mindre bra ibland. Jonas däremot tar hundra år på sig att lägga ut ett ord. Han överväger alla möjliga drag innan han bestämmer sig för det som ger mest poäng. Detta gör ju självklart att han lägger riktiga pangord ganska ofta. Tydligen håller han räkningen på hur många gånger han har vunnit över mig nu. 3-1 står det till honom just nu. Han är lagom mallig! Vi brukar även spela det klassiska brädspelet Alfapet ibland. Senast i helgen gjorde vi det. Dock brukar en viss person bli lite sur om han känner att jag leder och kan då sitta och sucka när han ska göra ett drag. Vi avslutade spelet morgonen efter, med vinst till Jonas. Lika bra det!

Minisemla

Efter en vecka isolerad i lägenheten på grund av sjukdom behövde jag komma ut och iväg. Vi åkte till Norrtälje för att mysa lite. Vi åt lunch, tog en promenad och kikade lite i affärer. Jonas var på jakt efter ett par jeans, men hittade tyvärr inga. Det finns inte så stort utbud på affärer i Norrtälje. Vi får åka till ett köpcentrum istället och kika. På Brothers brukar det finnas mycket bra och fina jeans, samt på Jack & Jones. Innan vi for hem igen tog vi oss en fika på Tösses. Det blev en kopp kaffe och ett wienerbröd till Jonas och en kopp kaffe och en minisemla till mig. Semlor är ganska mäktiga och därför passar dessa minivarianter mig perfekt. Det blev en liten tjuvstart! Dock är ju jag lite speciell. När jag var liten krafsade vi alltid bort mandelmassan då jag var allergisk mot det. Jag är inte allergisk mot det längre, men jag mer eller mindre avskyr det. Därför skrapar jag fortfarande mina semlor. Folk måste tro att jag är tokig, men semla-bröd med grädde passar mig utmärkt!

Glad

Ikväll blev det första promenaden med sambon efter min sjukvecka. Som jag längtat! Snön yrde och vi pulsade på bra. Jonas har lite längre ben och går mycket snabbare så ibland springer jag mer än går, men motion vill jag påstå att jag får. Jag var helt dyblöt när jag kom in, både av regn och av svett. Efter en varm dusch kände jag mig som en människa igen! Något som är lite komiskt är att vi ofta ser äldre par som är ute och promenerar. Då är det oftast mannen/gubben som går först och kvinnan/gumman som kommer efter. Notera vem som går först uppför backen i vårt förhållande, fniss!

Denna dag började inte helt perfekt. Till en början hade jag bra med tid på mig. Jag åt frukost i lugn och ro, fixade i ordning mig och packade mina väskor. Jag stod till och med och valde skivor som jag ska ha i bilen som vi ska låna av svärmor i ett tag. Jag valde ut gamla klassiker som Spice Girls och Backstreet Boys som jag tänkte rocka loss till på väg till jobbet. Med mitt pick och pack tog jag mig ut till bilen (eller iglon) med ett stort leende. När jag startar bilen är det just det bilen inte hade en tanke på att göra denna morgon. Man kan säga att bilen valde att ta längre sovmorgon. Sambon fick komma som en riddare på en vit häst (eller i en mörkgrå Saab) och lämna den andra bilen till mig, men då var jag redan långt efter schemat och jag var inte lika glad på resan till jobbet. Efter långa köer kom jag fram till jobbet, aningen sent. När jag äntligen kom till jobbet kände jag mig glad och jag har varit riktigt glad hela dagen. Jag fick en mjukstart då många barn är sjuka, men jag har hunnit busa och krama de som var där och prata i kapp med kollegorna. Det känns skönt att vara frisk och tillbaka på jobbet igen!

VILA!

I tisdags var jag "tvungen" att åka med sambon och storhandla. Det var det värsta jag varit med om på länge. Det var så tungt att släpa sig runt i en mataffär, behöva tänka och behöva synas bland folk. Jag mådde så dåligt och var så yr så det finns inte. Aldrig mer handla när jag är så pass sjuk! Det är tre dagar sen. Nu är det fredag och denna sjukvecka lider mot sitt slut. Idag har jag mycket mer energi och ork om man jämför med tidigare dagar, men den är inte tillbaka på normalnivå än. Och nu är jag bara hemma och flyter runt. På jobbet är det ett helt annat tempo, en helt annan ljudnivå och ett helt annat ansvar. Jag ber och hoppas på att vara frisk till på måndag, annars måste jag till läkaren och få läkarintyg. Jag har räknat med så starkt att vara frisk, men min lilla mamma påminde mig om hur viktigt det är att faktiskt bli helt frisk innan jag börjar jobba igen, för allas skull. Det rådet ska jag ta. I helgen ska jag vila och på söndag kväll får vi se hur resultatet är, om jag kan jobba eller inte. Jag kommer vara hemma och min kropp behöver det, men jisses vad jag vill jobba nu. Jag dör snart av tristess här hemma. Är så glad över att det är helg och Jonas kommer att hålla mig sällskap i två hela dagar. Hurra! Jag har försökt att orka att lösa korsord eller läsa en bok, men mitt huvud har inte klarat av det. Dock ska jag ta tag i det så fort jag blir frisk och orkar.

Jag åt frukost i köket idag då jag inte vill sitta så mycket i soffan. Där har jag legat den senaste veckan och jag är rätt trött på att ligga i den soffan, få ont i ryggen och stirra in i teven med samma jäkla program om och om igen. Fy! Jag har sedan pratat i telefon hela förmiddagen, först med en sjuk kollega och sen med min mamma. Jag har bytt gardiner och vikt och lagt undan alla juldukar. Alla kläder som har ockuperat min kontorsstol, mitt skrivbord och delar av vår säng är nu i garderoben och vårt hem börjar se ut som det ska, sakta men säkert. Lunchen blev ganska patetisk - rostat bröd med stekt ägg, några cocktailtomater, en bit gurka och en bit fetaost, med ett glas mjölk. Till efterrätt - några mandlar och ett stort glas vatten. Varför? Sambon är inte hemma och jag hade ingen lust att värma köttbullar eller steka korv och äta makaroner. Tyvärr. Men jag inser att jag kommer bli relativt hungrig inom en timma. Nu ska jag vila en liten stund innan sambon kommer hem. Då ska jag övertala honom om att vi ska gå ut med julsakerna till förrådet. Under helgen ska även granen ner och ut till förrådet, men jag är mycket tveksam till att det blir idag. Viktigast just nu var visst att VILA!

Tjejmiddag

Innan jag blev sjuk hann jag med en tjejmiddag med tre tjejer som jag pluggade svenska med för något år sedan. Vi har inte setts nu på nästan ett år och det var trevligt att träffas igen och kunna uppdatera varandra om våra liv. Tre av oss har fått jobb medan en har varit mammaledig och ska plugga klart nu under våren. Sanna var värdinna och bjöd på en mycket god middag.

Sanna och hennes sambo Johan bjöd på en god LCHF middag. Till varmrätt blev det lax med ett örttäcke, en god sallad och blomkålsmos. Otroligt gott!

Till efterrätt blev det bär med grädde, kokos och mörk choklad. Det var så gott så jag blev svimfärdig och detta kommer jag definitivt att göra hemma till sambon. Till det en kopp kaffe med grädde, extra lyxigt. 

Johanna, Natalie och Sanna, och så jag i fönstret.