Träning/Snask uppdatering...

Så hur har det gått med promenaderna och snasket efter sjukveckan? Med promenaderna skulle jag vilja påstå att det har gått bra. Med snasket skulle jag vilja påstå att det har gått apdåligt!

Promenad-tabell:
Måndag - promenad med Jonas, 4 km
Tisdag - promenad med Jonas, 4 km
Onsdag - promenad med Ann, ca. 4 km
Torsdag - promenad med J, 4 km
Lördag - promenad med J, 4 km
Måndag - promenad med J, 4 km

På en vecka har jag alltså traskat sammanlagt 24 km, eller 2,4 mil. Om det är mycket eller lite kan ju diskuteras, men jag känner mig nöjd med nästan en rask promenad per dag. DOCK kanske detta är ganska lite med tanke på hur snask-tabellen ser ut för samma period...

Snask-tabell:
Torsdag - fika på jobbet och två bitar kärleksmums (+ en gigantisk apelsin, men det är ju frukt)
Fredag - fika med Ann i centrum och en vaniljbulle. Lösgodisfrossa med J på kvällen (vill inte ens tänka på hur mycket jag åt...)
Lördag - mer lösgodis samt glass med fruktcocktail (i sockerlag, såklart!)
Söndag - tänkt som en dag utan snask, men resulterade i en portion glass med fruktcocktail

Med andra ord, katastrof! Idag hade en förälder med sig kakor som blev över efter ett kalas i helgen och då tog jag faktiskt ingen. Lite karaktär måste man ju ha för att inte växa ur alla sina kläder. Kanske är det bra att man får jaga våra busbarn ibland så byxorna sitter någorlunda bra. Idag blir det ingen promenad, men imorgon och på torsdag ska jag ge mig ut, ensam eller med sällskap. Jag ska dessutom försöka klara mig från frestelser till på torsdag då det är fika på jobbet. Sen ska jag försöka att sansa mig under helgen och låta min stackars kropp få vila sig åtminstone på söndag. Men jag känner mig själv, inga löften...

Kollegor

När jag började jobba i augusti var det mitt första "riktiga" heltidsjobb. Jag har haft långa sommarjobb och deltidsjobb förut med kollegor, men av olika anledningar har jag aldrig haft ett jobb där jag har känt mig helt hemma eller delaktig i ett arbetslag. Nu inser jag hur det verkligen är. Nu känner jag mig delaktig och har självklart även mycket mer ansvar än på tidigare arbetsplatser. Jag har ansvar, jag kan fatta beslut och jag har arbetskollegor som alltid finns där oavsett om det handlar om att berätta roliga saker, gnälla eller argumentera. Det som jag insett nu är även hur stor del i varandras liv vi ändå blir. Mycket som händer i våra privata liv lyfts upp på jobbet, framförallt stora händelser i livet. Barn, husköp, nya lägenheter och mycket annat diskuteras och vi gråter och skrattar med varandra. Vi ses nästan mer än vi ser våra familjemedlemmar vilket naturligt leder till att vi delar saker med varandra. Jag tycker att det känns fruktansvärt skönt! Kollegor som man arbetar så nära inpå med är viktiga människor i livet och jag är så glad att just jag får jobba med just de kollegor som jag har, som bryr sig och som vet precis vad jag tänker och hur de ska läsa av mitt kroppsspråk och tonen på min röst. De är fantastiska!

Kallt

Det har blivit mycket kallare ute nu och termometern är nere på -12 grader på morgnarna. Det som tillkommer när det gäller arbetskläder är en extra fleecetröja samt ett par extra ullvantar (det gör nu att jag går med tre par vantar). Vi försöker hålla oss själva och barnen varma genom att röra på oss så mycket som möjligt. De flesta barnen fixar det själva genom att leka och hålla i gång, men vissa barn behöver en push. Idag stod vi och lekte olika hopp- och jaglekar med några barn för att de skulle hålla sig varma. Jag har fått en kräm av min läkare som jag ska smörja in fingrar och tår med när jag vet att jag kommer utsättas för kyla (varje dag!), men jag har inte kommit i gång att använda den ännu. Måste verkligen göra det och se om det blir någon skillnad. Dock har jag inte riktigt förstått vad exakt den ska göra. Mina fingrar och tår blir för närvarande helt kritvita, jag tappar känsel och blir tokvarm om dem. Efter det blir de blålila innan de återfår sin normala färg igen. Det låter ju fruktansvärt normalt! Hur som helst längtar jag faktiskt till våren och sommaren nu. Vi hade avdelningsmöte på jobbet idag och då diskuterade vi hur det blir när vi kan vara ute jämnt sen. Då kan vi laga lunch ute, fika, leka lekar och massa annat roligt. Det är något att se fram emot under dessa kalla veckor.

Sundare mat, men lika mycket snask

Jag har bestämt mig för att försöka börja äta lite sundare mat igen. Jag lagade mycket mat själv innan och under sommaren, men sedan jag började jobba har det inte funnits lika mycket tid och ork. Jag har inte heller haft någon inspiration till att hitta och pröva nya recept. Nu ska jag försöka att börja igen och ta mig tid till att göra det. När jag slutar tidigt kan jag till exempel göra storkok och frysa in. Det är bra då vi ofta kommer hem och är sena eller stressade. Då är det skönt att bara kunna värma upp mat, som dessutom inte är frysta köttbullar eller falukorv. Visst är det godare med nylagad mat, men att värma upp god och fräsch mat är ändå bättre än alla varianter av halvfabrikat. Nästa vecka tror jag att jag ska laga kycklinggratäng och kycklingpaj bland annat. Sen får vi se vad det blir mer!

Kycklinggratängen gör jag med fyra kycklingfiléer som toppas med skivade tomater. Såsen består av matlagningsgrädde, creme fraiche, senap, riven ost, salt, peppar och basilika. Häll såsen över kycklingen och in i ugnen tills den är genomstekt. Enkelt, gott och mättande. Vi brukat äta råris till samt grönsaker och kanske avokado för mer mättnad.

Jag och Jonas har fortsatt att gå promenader nu efter att jag blivit frisk. Måndag och tisdag har vi gått snabba promenader och ikväll ska vi gå igen. På onsdagar tränar Jonas på annat håll och då får jag ta en promenad själv. Igår fick jag dock sällskap av bästa Ann vilket gjorde det hela mycket roligare. Jag kan lova att vi kommer att fortsätta med promenaderna och jag ska verkligen försöka att äta bättre mat. Något jag däremot inte kan lova något om längre är snasket. Jag har tänkt flera gånger att jag inte ska äta lika mycket snask, men jag har insett att det inte är någon idé att lova något. Självklart ska jag inte smocka i mig massor varje dag, men jag ska inte ha några förbud. Om jag vill äta en semla på en tisdag ska jag göra det. Sen blir det alltid lite mer lyx på fredagar och lördagar samt på torsdagar då vi har fika på jobbet. Men med sundare mat och promenader kanske den lilla svagheten för snask kan förbises. Jag har förälskat mig på nytt i alla sorters bakverk. Godis, chips och annat kan jag låta vara, men bakverk och choklad går tyvärr inte att motstå!

Det här är ett exempel på sådant jag har mycket svårt, omöjligt helt enkelt, att motstå!

Förra årets minisemla åts på fettisdagen och i år börjar jag tidigt, nämligen...

... redan förra helgen då vi var och fikade i Norrtälje. Tur att det finns minisemlor nu då en hel, stor semla blir lite mäktigt.

Skridskoåkning

Fram till sportlovet åker vi skridskor med barnen. Första gången blev det inställt på grund av sjuk personal och andra gången blev det av, men då var jag hemma och var sjuk. Igår var därför första gången för mig på isen. Jag har inte stått på ett par skridskor sen andra året på gymnasiet (och då höll jag mig mest vid sargen) och det var många år sedan nu. Skridskor har jag fått låna av min bror och de satt riktigt bra som tur var. Förmiddagen kan delas upp i två kategorier - kaos och härliga stunder.

Kaos 1: alla barn ska till rätt bil med alla sina saker - skridskor, hjälm, ryggsäck med fika och lunch samt bilstol. Vi är tre vuxna pedagoger som kör och så har vi ett antal föräldrar som ställer upp och kör samt är med vid isen. Det tar lite tid innan alla bilar är packade med skridskosaker, väskor och barn.

Härlig stund 1: bilresan till ishallen. Jag hade två pojkar i min bil och vi satt och pratade under resan. Vi pratade om att man kunde köra på tjock is, men inte på tunn och vi pratade om olika bilmärken och om hur dagen skulle bli. Det var riktigt harmoniskt!

Kaos 2: alla barn och alla packning ska ur bilarna och in i ishallen. I ishallen ska alla barn packa upp och äta sitt fika. Sen ska alla få på sig skridskor och hjälmar. Samtidigt måste en pedagog bli klar snabbt och möta barnen på isen. När alla barnen var klara kunde jag dricka två klunkar kaffe innan jag själv blev tvungen att byta om och ta mig ut på isen.

Härlig stund 2: själva skridskoåkandet på isen. Barnen hade så roligt och var så stolta när de kunde åka själva. Vi har med oss lite saker som stöd, men många barn vågade släppa taget helt. Det var några barn som aldrig stått på en skridskois, men som lyckades riktigt bra till slut. Deras stolta ansikten gör mig tårögd! Det var inget tjafs, inget bråk, det var bara glada miner.

Kaos 3: alla barn ska av isen, få av sig skridskor och hjälm samt packa upp och äta sin lunch. Barnen blir klara olika snabbt vilket resulterar i att de som blir klara snabbt blir otåliga och gör massa bus och vi måste ha koll på busiga barn samt barn som behöver hjälp med lunch och packning. När alla är klara ska vi se till att barnen får rätt saker med sig och att de tar sig till rätt bil.

Härlig stund 3: bilresan hem!

Kaos 4: alla ska in i hallen på förskolan samtidigt. Det är mycket barn, mycket packning och väldigt blött. Barnen klättrar över, under och på varandra och packning. Det ska hängas upp blöta saker i torkskåp, resten vid platserna, kläder ska bytas, händer ska tvättas... Hej och hå!

När barnen var klara kunde de sätta sig och läsa en bok en stund för att varva ner innan de fick leka fritt. Vi vuxna tog rast direkt och höll på att falla ihop av utmattning. Vi var alla så uppe i varv att vi inte märkte att vi var trötta förrän vi satte oss ned och kunde slappna av. Att vara på isen var inte alls jobbigt, men allt omkring gör att det tar på krafterna. Men det är absolut värt det, alla gånger. Tur är att onsdagar, då vi åker skridskor, är min tidiga dag och jag får komma hem och vila ut! Just denna onsdag for jag hem till bästa Ann direkt efter jobbet och tog en promenad. Så lite krafter hade jag allt kvar!

Torsdagsfika

Torsdagar blir sena dagar för mig då jag stänger. Ändå tycker jag om torsdagar och anledningen kallas Torsdagsfika. Vi turas om att ha med oss fika som vi mumsar på tillsammans med vårt te. Idag var det Tina som hade bakat urgoda kärleksmums. Det slank ner två och en fjärdedels kärleksmums för min del. Det var SÅ värt det. Varenda liten kalori var så välkommen till min kropp. På förmiddagen var jag och mina två närmsta kollegor på möte vilket gick bra. Dock somnade jag igår och vaknade i morse med migrän. Det höll i sig under mötet och fram till lunch. Efter en ipren blev det lite bättre och jag kunde fungera som en människa igen. Efter mellis var det dags att gå ut med barnen och jag var först ut av oss vuxna. Det var så skönt att komma ut efter en hel dag inne. Jag är inte van vid att vara inne så mycket nuförtiden. Nu har jag kommit hem och ätit middag. Jag ska slänga in en tvätt och sen blir det en kvällspromenad med Jonas. Vi gick i måndags och tisdags också och igår gick jag med Ann. Den här veckan ser bra ut på promenad fronten. Heja, heja!

Alfapet/Wordfued

För en vecka sen köpte Jonas en ny telefon. Han kan därför nu spela Wordfued mot mig och våra bekanta. Han har alltid sneglat över min axel och velat hjälpa mig förut, men nu kan han alltså sitta i sin egen vrå och pyssla. Jag är ganska snabb när jag spelar och det går bra ibland och mindre bra ibland. Jonas däremot tar hundra år på sig att lägga ut ett ord. Han överväger alla möjliga drag innan han bestämmer sig för det som ger mest poäng. Detta gör ju självklart att han lägger riktiga pangord ganska ofta. Tydligen håller han räkningen på hur många gånger han har vunnit över mig nu. 3-1 står det till honom just nu. Han är lagom mallig! Vi brukar även spela det klassiska brädspelet Alfapet ibland. Senast i helgen gjorde vi det. Dock brukar en viss person bli lite sur om han känner att jag leder och kan då sitta och sucka när han ska göra ett drag. Vi avslutade spelet morgonen efter, med vinst till Jonas. Lika bra det!

Minisemla

Efter en vecka isolerad i lägenheten på grund av sjukdom behövde jag komma ut och iväg. Vi åkte till Norrtälje för att mysa lite. Vi åt lunch, tog en promenad och kikade lite i affärer. Jonas var på jakt efter ett par jeans, men hittade tyvärr inga. Det finns inte så stort utbud på affärer i Norrtälje. Vi får åka till ett köpcentrum istället och kika. På Brothers brukar det finnas mycket bra och fina jeans, samt på Jack & Jones. Innan vi for hem igen tog vi oss en fika på Tösses. Det blev en kopp kaffe och ett wienerbröd till Jonas och en kopp kaffe och en minisemla till mig. Semlor är ganska mäktiga och därför passar dessa minivarianter mig perfekt. Det blev en liten tjuvstart! Dock är ju jag lite speciell. När jag var liten krafsade vi alltid bort mandelmassan då jag var allergisk mot det. Jag är inte allergisk mot det längre, men jag mer eller mindre avskyr det. Därför skrapar jag fortfarande mina semlor. Folk måste tro att jag är tokig, men semla-bröd med grädde passar mig utmärkt!

Glad

Ikväll blev det första promenaden med sambon efter min sjukvecka. Som jag längtat! Snön yrde och vi pulsade på bra. Jonas har lite längre ben och går mycket snabbare så ibland springer jag mer än går, men motion vill jag påstå att jag får. Jag var helt dyblöt när jag kom in, både av regn och av svett. Efter en varm dusch kände jag mig som en människa igen! Något som är lite komiskt är att vi ofta ser äldre par som är ute och promenerar. Då är det oftast mannen/gubben som går först och kvinnan/gumman som kommer efter. Notera vem som går först uppför backen i vårt förhållande, fniss!

Denna dag började inte helt perfekt. Till en början hade jag bra med tid på mig. Jag åt frukost i lugn och ro, fixade i ordning mig och packade mina väskor. Jag stod till och med och valde skivor som jag ska ha i bilen som vi ska låna av svärmor i ett tag. Jag valde ut gamla klassiker som Spice Girls och Backstreet Boys som jag tänkte rocka loss till på väg till jobbet. Med mitt pick och pack tog jag mig ut till bilen (eller iglon) med ett stort leende. När jag startar bilen är det just det bilen inte hade en tanke på att göra denna morgon. Man kan säga att bilen valde att ta längre sovmorgon. Sambon fick komma som en riddare på en vit häst (eller i en mörkgrå Saab) och lämna den andra bilen till mig, men då var jag redan långt efter schemat och jag var inte lika glad på resan till jobbet. Efter långa köer kom jag fram till jobbet, aningen sent. När jag äntligen kom till jobbet kände jag mig glad och jag har varit riktigt glad hela dagen. Jag fick en mjukstart då många barn är sjuka, men jag har hunnit busa och krama de som var där och prata i kapp med kollegorna. Det känns skönt att vara frisk och tillbaka på jobbet igen!

VILA!

I tisdags var jag "tvungen" att åka med sambon och storhandla. Det var det värsta jag varit med om på länge. Det var så tungt att släpa sig runt i en mataffär, behöva tänka och behöva synas bland folk. Jag mådde så dåligt och var så yr så det finns inte. Aldrig mer handla när jag är så pass sjuk! Det är tre dagar sen. Nu är det fredag och denna sjukvecka lider mot sitt slut. Idag har jag mycket mer energi och ork om man jämför med tidigare dagar, men den är inte tillbaka på normalnivå än. Och nu är jag bara hemma och flyter runt. På jobbet är det ett helt annat tempo, en helt annan ljudnivå och ett helt annat ansvar. Jag ber och hoppas på att vara frisk till på måndag, annars måste jag till läkaren och få läkarintyg. Jag har räknat med så starkt att vara frisk, men min lilla mamma påminde mig om hur viktigt det är att faktiskt bli helt frisk innan jag börjar jobba igen, för allas skull. Det rådet ska jag ta. I helgen ska jag vila och på söndag kväll får vi se hur resultatet är, om jag kan jobba eller inte. Jag kommer vara hemma och min kropp behöver det, men jisses vad jag vill jobba nu. Jag dör snart av tristess här hemma. Är så glad över att det är helg och Jonas kommer att hålla mig sällskap i två hela dagar. Hurra! Jag har försökt att orka att lösa korsord eller läsa en bok, men mitt huvud har inte klarat av det. Dock ska jag ta tag i det så fort jag blir frisk och orkar.

Jag åt frukost i köket idag då jag inte vill sitta så mycket i soffan. Där har jag legat den senaste veckan och jag är rätt trött på att ligga i den soffan, få ont i ryggen och stirra in i teven med samma jäkla program om och om igen. Fy! Jag har sedan pratat i telefon hela förmiddagen, först med en sjuk kollega och sen med min mamma. Jag har bytt gardiner och vikt och lagt undan alla juldukar. Alla kläder som har ockuperat min kontorsstol, mitt skrivbord och delar av vår säng är nu i garderoben och vårt hem börjar se ut som det ska, sakta men säkert. Lunchen blev ganska patetisk - rostat bröd med stekt ägg, några cocktailtomater, en bit gurka och en bit fetaost, med ett glas mjölk. Till efterrätt - några mandlar och ett stort glas vatten. Varför? Sambon är inte hemma och jag hade ingen lust att värma köttbullar eller steka korv och äta makaroner. Tyvärr. Men jag inser att jag kommer bli relativt hungrig inom en timma. Nu ska jag vila en liten stund innan sambon kommer hem. Då ska jag övertala honom om att vi ska gå ut med julsakerna till förrådet. Under helgen ska även granen ner och ut till förrådet, men jag är mycket tveksam till att det blir idag. Viktigast just nu var visst att VILA!

Tjejmiddag

Innan jag blev sjuk hann jag med en tjejmiddag med tre tjejer som jag pluggade svenska med för något år sedan. Vi har inte setts nu på nästan ett år och det var trevligt att träffas igen och kunna uppdatera varandra om våra liv. Tre av oss har fått jobb medan en har varit mammaledig och ska plugga klart nu under våren. Sanna var värdinna och bjöd på en mycket god middag.

Sanna och hennes sambo Johan bjöd på en god LCHF middag. Till varmrätt blev det lax med ett örttäcke, en god sallad och blomkålsmos. Otroligt gott!

Till efterrätt blev det bär med grädde, kokos och mörk choklad. Det var så gott så jag blev svimfärdig och detta kommer jag definitivt att göra hemma till sambon. Till det en kopp kaffe med grädde, extra lyxigt. 

Johanna, Natalie och Sanna, och så jag i fönstret.

Sjukling!

I lördags kväll började jag känna mig lite vissen. Söndagen spenderade jag i soffan för att piggna till inför jobbveckan. Måndag-Torsdag har jag spenderat hemma, inte på jobbet, i soffan. Jag har nog sett alla program det finns på TV, även repriserna. Febern har pendlat, halsen rosslat, snoret har runnit och huvudet har vägt bly. Jag har kunnat tvätta lite, men med varje ansträngning har jag behövt återhämtning i form av vila i soffan. Det är otroligt så sänkt man kan bli av att vara sjuk. Jag trodde inte att jag skulle behöva vara hemma hela veckan, men tyvärr blev det så. Som tur är fick barnen möjligheten att åka skridskor i onsdags, alltid något. Nu är tre av sex pedagoger på jobbet sjuka. Snacka om sårbart när vi är så få ordinarie anställda. Nu börjar jag dock må bättre och jag har mer ork. Jag tror och hoppas att jag kommer att vara frisk på måndag, i alla fall tillräckligt för att kunna jobba. Jag vill kunna jobba, träffa barn och kollegor, träffa min bästa vän, promenera, dricka vin och njuta i soffan utan att behöva kämpa för att hålla upp huvudet. Jag börjar mer och mer likna en levande människa, men jag har inte varit attraktiv denna vecka, som denna bild är ett bevis på.

Jag har köpt ett finnmedel efter råd av min kollega som jag har använt under veckan. Det har gjort susen för mina finnar som nästan är helt borta nu. Att några chokladbitar har smugit ner under veckan har dock inte hjälpt för finnarna, men det har gjort mig lite gladare mitt i allt elände. Att vara sjuk är inte bara jobbigt för att jag mår dåligt, jag har även dåligt samvete för att jag inte kan jobba och hjälpa till. De kollegor som är friska gör ett bra jobb och kämpar på. Nu saknar jag dem och alla våra barn. Tror aldrig att jag har längtat så efter en måndag som jag gör nu!

Jello-bak?

Promenader har blivit en naturlig del i min vardag (och helgdag). Jag har även lyckats få med mig sambon och han verkar riktigt taggad på att promenera, springa och styrketräna. Det sistnämnda ska vi dock bara göra hemma med gummiband, pilatesboll och hantlar. Jag och sambon har gått en snabb promenad söndag-tisdag denna vecka. Idag är han iväg och tränar på annat håll, men imorgon ska vi gå igen. Igår tränade vi dessutom armar, axlar, rygg och mage. Jag har tränat med PT så jag har lite övningar som man kan göra hemma ganska enkelt. Sambon hängde på och idag värker musklerna på oss båda. Jag har just kommit hem från en promenad nu och ska hoppa in i duschen. Super skönt! Det som slår mig varje gång jag går ut är hur kall jag blir på en del av kroppen. Jag har på mig långkalsonger, byxor, ullstrumpor, gympaskor, två tjocktröjor, en t-shirt, tjockare jacka, ullmössa, skinnhandskar och halsduk och ändå är det en del av min kropp som alltid fryser som tusan. Baken! Jag har alltid trott att fläsk värmer och då jag definitivt har mest fläsk på min bak så borde den väl hålla sig varm, men icke. Att den dessutom dallrar mer än Jello borde väl också hålla den varm, men lik förbannat är jag svinkall varje gång jag kommer in. Min nya teori är att det är den delen av kroppen som sticker ut mest och därför får ta den kalla smällen. Troligt?

Nu ska jag och min dallriga, svinkalla bak ta en varm dusch och sen hoppa i myskläder, göra en smoothie och titta på The Mentalist!

1-0

Sedan terminen började har jag oroat mig för skridskoveckorna som ligger framför oss. På onsdagarna får våra barn, tillsammans med oss ta sig till ishallen och åka skridskor. Jag har inte stått på ett par skridskor sen gymnasiet, alltså 6-7 år sedan. Och då var jag inte ens bra på det! Idag tog jag mig smått motvilligt till jobbet med skridskor och mattermos. När jag kommer fram kommer samtalet: Vi måste ställa in, magsjuka! Då har en av våra kollegor på den andra avdelningen blivit magsjuk. Vi kan därför inte åka iväg utan tar oss iväg till skogen för en utflykt istället. Det som slår mig när barnen börjar trilla in är hur besvikna de blir när de får reda på att det inte blir något skridskoåkande denna onsdag. De blir riktigt besvikna och då känner jag med dem. Jag blev nästan glad över att slippa åka, men när jag såg barnens miner längtar jag nästan lite till nästa onsdag och håller tummarna för att ingen av oss pedagoger ska behöva ligga hemma och spy.

Magsjuka-Skridskoåkande 1-0!

38

På min sambos sida köper vi inte presenter till varandra varje år. Detta för att det är sjukt svårt att hitta något bra för en lagom peng som den som fyller år inte redan har. Istället samlar vi och köper något ordentligt tillsammans ibland. På min sida är det varje år som gäller och visst är det skoj med presenter. Dock är det som sagt sjukt svårt. Nu var det min brors tur att fylla år, 38 år var det dags för denna gång. Jag hade en klar present, men den var slut när jag väl skulle inhandla den. Till slut kom lösningen som en blixt från en klar himmel. Min sambo har köpt mycket fina kläder på Dressman och denna affär finns faktiskt i vårt larviga, lilla centrum. Därför blev det en tröja (som även min sambo har och tycker mycket om). Det verkar som att min bror tyckte om den och att storleken passade. Uppdrag slutfört! Det är roligt att köpa presenter när den som får dem blir glad!

Vapiano

Den här helgen har varit lite extra lång. Därför bestämde jag och en kollega oss för att gå ut i torsdags efter jobbet. Vi började i tid (tyckte vi) med att locka mitt hår (fortfarande på jobbet, då alla barn gått hem), men det tog liite längre tid än vi hade planerat. Vi höll på i närmare två timmar (min locktång är visst inte den bästa) och hann inte med annat än att snabbt byta om, slänga på oss lite smink, stänga överallt och kuta till bilen. Nästa stopp med hem till Amelie där vi skulle lämna bilen och köpa en sak åt hennes sambo. När det var fixat tog vi oss med buss mot Vapiano där Hedvig väntade på oss. När vi väl kom fram (efter en promenad i stormblåst) var mina lockar nästan borta. Allt slit för ingenting! På Vapiano blev det först ett glas vin vid baren innan vi fick vårt bord. Det blev sen middag, ett antal drinkar, mycket snack och skratt innan vi for vidare till en pub där vi tog vårt sista vinglas. Innan vi skildes åt intog vi lilla menyn på McDonalds, ruskigt gott!

TACK för en mycket trevlig kväll!

Premiär

Onsdag:

Sju barn, fyra pedagoger.

Utflykt till en lekpark i regnet och blåsten.

Fika i en lekställning för att undkomma regnet.

Lek på gungor, gungbrädor och i lekställningen.

Pedagogerna gjorde kullerbyttor och barnen hade roligt.

Ugnspannkaka till lunch, den laktosfria blev bäst.

Jobba med hemsidan efter lunch.

Slutade tidigt.

Sprang en kort runda, första gången sen i somras.

Promenad 20 min.

Laga middag - risotto med korv, majs och ärtor.

Lång, varm dusch.

Egentid (+ eventuellt baka bröd)!

Premiär för i år blev alltså första joggingrundan. Den blev inte lång och jag fick ingen bra tid, men med tanke på att det är första gången sen i somras och att jag är bra mycket sämre tränad nu så får jag vara nöjd. Tror att jag kommer kunna orka mer och mer ganska snabbt. Men idag var tanken att klara mig runt ett varv utan att få hjärtklappning. Första etappen avklarad och godkänd! Första målet är att kunna springa 5 km på 30 min som jag kunde i somras och sen får vi se hur mycket mer energi jag lägger på att bli bättre. Men det var skönt att komma i gång igen. Det känns som att det ger så mycket mer än att bara promenera. Idag blev det en promenad efter joggingen eftersom jag inte sprungit så långt. Sammanlagt tränade jag bort en Daimstrut och det är väl inte fy skam!

Hälsostart 2012

Under julledigheten har jag inte legat helt på latsidan. Jag har ätit bra mycket mer snask och mat än jag brukar, men det har blivit lite promenader:

19-21 december - en runda på 30 minuter per dag
22 december - sista jobbdagen och en timmes promenad med Amelie.
28 december - promenad med kollegan Amelie, ca 40 min
29 december - promenad med sambon, ca 45 min
30 december - promenad med sambon, ca 45 min
2 januari - promenad med kollegan Amelie, 1 h
3 januari - promenad med kollegan Amelie, 1 h

Jag känner mig under omständigheterna rätt nöjd och ska se till att promenera minst fyra gånger i veckan, till mataffären, efter jobbet och under helgen. Då jag får sällskap kommer promenaderna bli längre om jag känner mig själv rätt. Jag kommer kunna gå en del med kollegan Amelie under vardagarna och med sambon på helgerna.

Jag och kollegan Amelie jobbar och motionerar ihop, men det händer även att vi är

ute och flänger tillsammans. Här var vi ute för några helger sen!

Förutom promenader ska jag verkligen försöka komma i gång med hemmaträningen. Jag har massor med övningar, men ingen lust/ork. Det kommer kanske ta ett tag att komma i gång, men jag ska ge det ett ärligt försök. Jag ska dessutom dra ner på snasket i veckorna och äta mindre portioner (ska pröva äta lite och ofta). På torsdagar har vi fika på jobbet och denna vecka kommer Amelie fixa fruktsallad. När det är min tur om två veckor ska jag följa samma exempel och försöka fixa ihop något nyttigare. Heja oss!

Första veckan 2012

Måndag:  

Mjukstart på jobbet med fyra barn på fyra pedagoger. Jag och en kollega hann med att göra en ordentlig skiss till en krisplan och jag hann även med att städa lite på vårt kontor. Promenad med en kollega och så storhandling med sambon.

Tisdag:  

Ordentlig sovmorgon, mjukstart två på jobbet, spela spel med barnen, promenad med kollega, leta billig weekendresa.

Detta stundar...

Onsdag: 

Öppnar, mjukstart 3 med högst 7-8 barn på fyra pedagoger. Utflykt på förmiddagen, laga ugnspannkaka till lunch, hitta på något roligt med barnen, fixa med jobbets hemsida, sluta tidigt, promenad, myskväll hemma och egentid!

Torsdag: 

Liten sovmorgon, sista mjukstart dagen innan allvaret drar i gång igen (på måndag!). Utflykt med barnen på förmiddagen, hitta på något roligt med barnen, ut och äta och dricka vin med en kollega. SOVA!

Fredag-Söndag:  

Ledig med sovmorgon, bara njuta av tillvaron och ladda det allra sista innan alla barn kommer tillbaka efter julledighet. Födelsedagskalas och kanske en utflykt blir det nog samt promenader.

I like it!

Mjukstart

Trots att jag var seg och sliten efter nyårsfirandet hade jag riktigt svårt att somna igår kväll. Jag har inte gått och lagt mig innan 11 på väldigt länge och min kropp ville verkligen inte det. Jag lyckades nog somna till slut, men när jag vaknade och insåg att det var måndag och julledigheten var slut fick jag lätt panik. Dock visade det sig att det kommer bli en ordentlig mjukstart denna vecka. Idag var vi fyra pedagoger med fyra barn. Vi hade med andra ord en lugn och mysig dag tillsammans. Jag och en kollega hann göra en bra skiss till en krisplan och jag hann med att städa kontoret. Jag och Amelie avslutade arbetsdagen med att ta en långpromenad i snabb takt och nu har jag hunnit landa hemma och fått i mig middag. Nu blir det en dusch och vila innan vi ska iväg och storhandla inför veckan. Att-börja-jobba-ångesten är som bortblåst (den återkommer förmodligen på måndag då allt är som vanligt igen...)

Årssummering 2

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag förlovade mig med min älskade sambo. Vi har varit tillsammans i 6 år, sambos i 5 och ett halvt och nu förlovade i snart 6 månader. Jag sprang dessutom mitt första lopp, Vårruset, 5 km under 30 min (bra för att vara mig).

Har du några nyårslöften?
Nej, nyårslöften är ingen idé att ge. De blir alltid för stora och man håller dem på sin höjd januari ut. Jag tror att jag ska försöka att se till att jag mår bra detta år, 2012, och komma ihåg hur man tar det lugnt mellan varven. Det ska jag försöka lova mig själv!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, en vän som stod mig mycket nära under gymnasiet blev mamma detta år till en vacker liten pojke, Eddie.

Vilka länder besökte du?
Jag har inte rest utomlands detta år, mer än med Finlandsfärjan. Dock har jag rest till lite olika städer och platser i Sverige som Dalarna, Öland, Sigtuna, Västerås, Norrtälje och Uppsala.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
5 augusti då jag och min sambo förlovade oss efter 5 och ett halvt år tillsammans.

6-7 augusti då jag var på kryssning med en god vän och hon fick mig att tänka till kring mitt sätt att se på mig själv.

Vad var din största framgång 2011?
Jag började springa detta år, något jag aldrig gjort förut och kämpade hårt med mig själv. Att springa 5 km under 30 minuter kanske inte är någon bragd för vissa, men för mig var det en vinst. Jag visade att jag kan om jag vill! Att avsluta mina studier och få ett bra jobb ser jag också som en stor framgång!

Största misstaget? 
Släppa jobbet när jag är hemma och njuta av att just vara hemma. Jobba på jobbet och vara ledig hemma. Det ska jag bli bättre på 2012. Försöka i alla fall...

Bästa köpet?
Förlovningsringarna!

Vad spenderade du mest pengar på?
Förlovningsringarna och resor/semester med allt vad det innebär.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det är mycket som har gjort mig riktigt glad. Min morfar har haft det upp och ner under detta år, men han visar att det finns krut i honom och det gör mig fantastiskt glad. Hur livet än förändras behöver man aldrig ge upp!

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
What are words - Chris Medina.

Someone like you - Adele.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag tror att detta har varit ett bra år då jag har mått bra. Jag har haft mycket tid till mig själv och mitt välbefinnande vilket har gett mig mycket. Första halvan av året levde jag ett mycket sunt och hälsosamt liv genom att äta bra och motionera. Jag kände mig stark och frisk. Jag var ledig hela sommaren vilket gav mig chans att vila ut, både själv och tillsammans med min sambo. Andra halvan av året har inte sett likadant ut, men jag har varit lika lycklig. Andra halvan av året har testat mig ordentligt och jag vet nu att det finns begränsningar och att jag måste lyssna på mig själv och min kropp. 2011 var ett bra år!

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hade kunnat umgås mer med mina vänner, framförallt min bästa vän som jag ser alldeles för sällan. Jag önskar också att jag lagt ner mer tid på att ringa och prata med mina vänner. Ett telefonsamtal kan räcka och hinns alltid med trots stress och press.

Favoritprogram på TV?
Top Gear!

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag skar mig på en kniv när jag skulle baka scones till frukosten (!). Vi hade en lugn förmiddag och på kvällen kom min bästa vän och hennes sambo över på födelsedagsmiddag!

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Som alla andra år, bekvämt och fint. Mycket mjukiskläder!

Den bästa nya personen du träffade?

Jennifer - hon och jag arbetar tillsammans på vår avdelning på jobbet och har gått igenom en hel del på dessa månader. Hon är en fantastisk tjej som alltid finns där och vi har lärt känna varandra väldigt väl. 

Amelie - hon arbetar på samma förskola, men på den andra avdelningen. Hon är en frisk fläkt som jag alltid har roligt med och som alltid finns där. Jag blir alltid lika glad när vi ses på morgonen!

2012

Då är det år 2012. Den här dagen kommer spenderas i de mysigaste kläder jag äger. När vi kom i säng hemma efter en promenad från firandet kunde jag inte somna på två timmar. Därför (och på grund av lite för mycket alkohol) är jag idag rätt sliten och kommer inte att göra speciellt mycket. Vi har även lite ångest för att det är jobb som gäller imorgon. Julledigheten sprang förbi. Samtidigt känns det skönt att komma in i gamla vanor, träffa kollegor och barn och bli lite mindre slö. Det var bra länge sen jag var på jobbet nu. Men nu, lite bilder från gårdagens nyårsfirande:

Min svägerska hade dukat väldigt fint kvällen till ära. På menyn stod: Förrätt (som jag och Jonas gjorde) - sallad med honungsmelon och parmaskinka och vitlöksbröd, Varmrätt - grillad entrecote, potatisgratäng, svampsås, svampomelett, sallad och bröd, Efterrätt  - kaka/tårta med choklad och polkagris.

 När alla var på plats inledde vi kvällen med en skål!

Jag och min svägerska, numer 30 kg lättare. Det är starkt jobbat!

GOTT NYTT ÅR OCH VÄLKOMMEN 2012!

2011, året då jag

Inspirerad av en person som gjorde mycket för mig tidigare i år tänkte jag nu skriva en årskrönika för att se tillbaka på hur året har varit, vad som har hänt och hur jag har utvecklats. Så här kommer min årskrönika för 2011:

2011 var året då jag...

- åt godare och nyttigare mat och började tokfotografera allt till bloggen
- reste till Dalarna med min sambo och njöt av en helg tillsammans, i iskylan
- kom närmare min bästa vän och vi började äta middagar tillsammans med våra sambor
- var på läsarträff med PT-Fia och hon började inspirera mig till nyttigare och godare mat samt en sundare livsstil
- och min sambo började laga trerätters till varandra på fredagarna
- gick morgonpromenader för att komma igång och få en bra start på dagen
- hängde i gymmet varje ledig sekund

- läste mina sista kurser på Universitetet och praktiserade/vikarierade på en skola i närheten
- hade Fia som personlig tränare
- och min sambo gjorde en hel del utflykter till stan här i Stockholm, Norrtälje, Uppsala, Sigtuna, Västerås, Öland
- fick en cykel som jag med glädje tog om jag skulle någonstans
- började springa trots att jag alltid trott att jag inte kunde det och dessutom sprang Vårruset under 30 minuter
- insåg att mörk choklad med havssalt är livsnödvändigt
- prövade mig fram med matlagning och bak och lyckades riktigt bra
- började dricka kaffe och insåg att jag inte kan leva utan det
- fick veta att en av mina gymansiekompisar skulle ha barn

- började söka jobb och fick napp på första försöket
- började på mitt nya jobb och har genom det både gråtit, kämpat, skrattat och njutit
- var barnvakt tillsammans med sambon åt hans brorsöner ett par gånger
- tog examen och hade stor fest för familj och vänner
- firade 6 år tillsammans med min sambo
- fick nya vänner som har kommit att betyda otroligt mycket för mig
- hade semester själv i ett par veckor och verkligen lärde känna mig själv och bara kunde njuta av tillvaron
- började använda mina glasögon mer och mer då mina ögon inte längre klarade av månadslinser

- och min bästa vän åkte på en kryssning som förändrade mig och mitt sätt att tänka, mycket värdefullt
- och min sambo insåg tjusningen med att gå skogspromenader och titta på/plocka svamp
- och mina nya kollegor gjorde en roadtrip till Ullared som jag aldrig kommer att glömma
- fick en ny kamera
- prövade nya chokladpraliner ut Aladdin asken och insåg att jag tycker om 8 sorter i stället för 2

- och sambon förlovade oss och går in i det nya året, 2012, med tanken att flytta till ett hus och tillsammans gå in i en ny fas i våra liv. Jag gör det med ett leende!