Sjukling!

I lördags kväll började jag känna mig lite vissen. Söndagen spenderade jag i soffan för att piggna till inför jobbveckan. Måndag-Torsdag har jag spenderat hemma, inte på jobbet, i soffan. Jag har nog sett alla program det finns på TV, även repriserna. Febern har pendlat, halsen rosslat, snoret har runnit och huvudet har vägt bly. Jag har kunnat tvätta lite, men med varje ansträngning har jag behövt återhämtning i form av vila i soffan. Det är otroligt så sänkt man kan bli av att vara sjuk. Jag trodde inte att jag skulle behöva vara hemma hela veckan, men tyvärr blev det så. Som tur är fick barnen möjligheten att åka skridskor i onsdags, alltid något. Nu är tre av sex pedagoger på jobbet sjuka. Snacka om sårbart när vi är så få ordinarie anställda. Nu börjar jag dock må bättre och jag har mer ork. Jag tror och hoppas att jag kommer att vara frisk på måndag, i alla fall tillräckligt för att kunna jobba. Jag vill kunna jobba, träffa barn och kollegor, träffa min bästa vän, promenera, dricka vin och njuta i soffan utan att behöva kämpa för att hålla upp huvudet. Jag börjar mer och mer likna en levande människa, men jag har inte varit attraktiv denna vecka, som denna bild är ett bevis på.

Jag har köpt ett finnmedel efter råd av min kollega som jag har använt under veckan. Det har gjort susen för mina finnar som nästan är helt borta nu. Att några chokladbitar har smugit ner under veckan har dock inte hjälpt för finnarna, men det har gjort mig lite gladare mitt i allt elände. Att vara sjuk är inte bara jobbigt för att jag mår dåligt, jag har även dåligt samvete för att jag inte kan jobba och hjälpa till. De kollegor som är friska gör ett bra jobb och kämpar på. Nu saknar jag dem och alla våra barn. Tror aldrig att jag har längtat så efter en måndag som jag gör nu!