Satmara

På förmiddagen var och och min kollega Amelie ute i skogen med våra barn och vi hade det riktigt trevligt. Barnen lekte fint med varandra och jag och Amelie fick chans att prata lite medan vi höll uppsikt. Vid lunch hände något. Den lugna onsdagen förvandlades till ett helvete och jag trodde på allvar att jag skulle bli tokig. Det resulterar i många konflikter och gärna på samma gång. Det resulterar i sin tur i en ganska otrevlig pedagog och så här i efterhand får jag jätte dåligt samvete. Nu vet jag att sådana dagar alltid kommer och det är bara att gå vidare och tänka: Gör om, gör rätt. Imorgon är en ny dag! Ibland kanske man får lov att vara en satmara. Men mitt uppe i ett helvete som heter duga får vissa barn lida för att jag är irriterad på andra barn som slåss och beter sig allmänt dåligt. Det leder till att en flicka på fem år, som verkar vara ganska förtjust i mig, ger mig världens längsta och hårdaste kram när jag ska gå hem. Då säger jag till henne att jag knappt sett henne denna dag och jag känner att hon håller med. Usch så dum man känner sig ibland!

Jag hade även mitt tredje utvecklingssamtal och det gick jätte bra. Vi hade en mycket trevlig pratstund. Nu är det bara tre samtal kvar denna termin. Skönt! Dagen avslutades hemma hos en mycket god vän. Vi åt god mat, drack kaffe, skrattade och pratade. Mycket skönt avslut! Vi skulle dock ta en promenad, men tröttheten, mörkret och kylan höll oss kvar inne. Det får bli en annan dag. Nu är jag hemma och har tagit en varm dusch. Jag ska hoppa i mjuka kläder, lägga mig och spela Wordfued och vänta på min sambo som jag inte sett på ett tag. Sov över hos en kollega igår och trots att det alltid är lika trevligt är det alltid skönt att komma hem och sova i sin egen säng och få krama om världens bästa kille. Nu längtar jag!