måndag 7 november 2011

Ullared

Jag och mina två kollegor Jennifer och Amelie har länge pratat löst om att åka till Ullared och shoppa. Min sambo skulle inte sätta en tå där (vilket jag kan förstå nu i efterhand) så att åka med kollegorna kändes bättre. I fredags blev det äntligen av. Jag slutade tidigt, men väntade in tjejerna och när vi kunde komma från jobbet bar det av direkt mot Ullared och vandrarhemmet där vi skulle sova över natten. Det blev en resa med många skratt, mycket prat och en hel del gnäll!




Vår roadtrip har börjat och vi har stannat för att äta middag. Det märks att vi har jobbat en hel dag och är rätt trötta. Med lite McDonalds mat får vi energi som i alla fall räcker ett tag...


 Med hjälp av vår bils gps skulle vi hitta vandrarhemmet där vi skulle bo första natten. Den sista biten åkte vi bara på små skogsvägar och det var mörkt och disigt. Rädslan steg i bilen och innan vi hade kommit fram hade vi passerat fyra rådjur och en stor älg. Det verkar som att gps:en förstod hur vi kände oss då den tyckte att vi befann oss i "Mad" (This is mad, var just vad vi tänkte)


Det finns inte mycket att säga om rummet vi fick mer än att man får vad man betalar för. 




På vandrarhemmet fanns inte någon frukost. Vi fick därför ta oss från vandrarhemmet och till Ullared utan frukost eller kaffe. Det var ganska dålig stämning tills första klunken kaffe hade slukats. Då blev genast alla tre mycket trevligare mot varandra! Medan vi åt frukost studerade vi kartan över Ullared och funderade på hur vi skulle lägga upp dagen...



Vagnparkeringen...


På Ullared kan man köpa det mesta...



Våra inköp, nerpackat och klart. Sex timmar befann vi oss i varuhuset. Innan lunch höll jag på att svimma, men det var trots allt inte så mycket folk som vi trodde och vi slapp stå i kö för att komma in. När vi hade stuvat in allt i bilen, inklusive oss själva, var det dags att fara hem igen. Sammanlagt 14 timmar satt vi i en bil under dessa två dagar, men det var det värt. Jag åker nog inte tillbaka till Ullared så snart, men det var ett äventyr som jag minns med ett leende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar