En sådan morgon...

Imorse var en sådan morgon då jag hade ont överallt i kroppen och bara inte kände för att kliva ur sängen. Morgonpromenaden tänkte jag dissa och ställde om klockan. Då kom sambon till min räddning. Innan han åkte till jobbet fick han upp mig ur sängen och såg till att jag var vaken innan han gick. Jag tog mig ut på min promenad. Promenaden kändes ovanligt lång och jobbig, framförallt med tanke på att det duggregnade hela tiden, men jag tog mig runt. Det kändes skönt och när jag kom hem fanns belöningen där: kaffekoppen!

Under förmiddagen och en bit in på eftermiddagen har jag vikarierat i en förskoleklass. Det var hur roligt som helst! Jag är verkligen sugen på att börja arbeta i förskoleklassen, speciellt efter idag. Barnen är så härliga och roliga att prata med. Jag har hjälpt till att gå på styltor, fikat på lera, gjort träd till en bongård och spelat rim-memory. Efter jobbet skulle jag ta en promenad med min vän Anja, men vi insåg ganska snabbt att det inte skulle bli så trevligt då det är storm ute. Vi gick hem till mig en sväng och pratade. Mycket trevligt det med!

Nu väntar jag på att sambon ska komma hem med bilen. Jag ska ner till gymmet och köra ett pass med fokus på armar, men vågar inte cykla då jag är rädd för att endera välta eller flyga iväg. Det är verkligen storm ute. Jag bara väntar på att ett träd ska falla genom fönstret.