Kryssning

I lördags for jag och Ann ut på havet på Ålandskryssning. Det började med trängsel vid terminalen där ordet KÖ inte har någon betydelse och där 100 danska pensionärer är viktigare än små barn. När det var dags att gå på båten fick vi axlar, armbågar och väskor i huvudet, ryggen, på armar, ben och axlar. De trycker, de trängs och blir som galna för att kunna komma på båten först. De stackars barn som står längst fram höll på att bli nedtrampade av dessa pensionärer som förmodligen inte ens hade märkt att de gick på något annat än golvet. Till slut höll jag min stora väska som en stoppkloss så att barnfamiljen som stod först kunde gå genom spärren utan att klämmas till döds. När jag fick onda blickar på mig kontrade jag med att högt och tydligt undra Va fan som är fel på folk som plötsligt tappar allt vett för att hinna först till buffén.

 

 Vi satte oss på golvet medan vi väntade och spelade kort och drack kaffe. 

När vi väl kom på båten installerade vi oss i vår hytt med dubbelsäng och tog oss sen ner till buffén där paniken fortsatte och där alla ansåg sig själv som störst och viktigast. När vi väl fått tag i lite mat satt vi länge och pratade. Det blev mycket efterrätt och vi passade även på att dricka lite vin som ingick till maten. När personalen meddelade oss att de skulle stänga tog vi oss vidare till taxfreen och sen till hytten. Kvällen bjöd sedan på en hel del dans och skratt och vid fyra stängde vi våra ögon i ett försök att sova. 

Efter fyra timmars sömn var det dags att ta sig upp för frukost. Vi var ganska bleka och sega och tog oss tillbaka till hytten efter frukost där vi sov i ytterligare 1-2 timmar. Dagen bjöd sedan på bad och bastu, shopping i taxfreen, salladslunch, kaffe och mobilspel. Vi hann prata en del del och när båten kom in till terminalen i Stockholm var vi helt slut (och lätt illamående då vi under dagen delat på en 250 grams chokladkaka, men det var det värt!).

TACK för en toppen kryssning som jag sent kommer att glömma!