Sambokonversation

Jag har inte varit hos frisören på säkert flera år (känns det som). Jag skäms över mitt skatbo som trasslar och irriterar. Jag vill att håret ska bli längre och då ska man visst toppa det då och då. Den frisör jag brukar gå till hade inga tider nu innan jul och jag ville verkligen bli lite fin till julbordet med jobbet på onsdag samt jul och nyår. Jag bokade därför tid hos en frisör nere i centrum. Det var en ung tjej och vi pratade om allt möjligt medan hon tvättade och klippte mitt hår. Hon toppade håret, klippte upp det lite och tunnade ur det. Jag tror hon tog bort lika mycket hår som det finns kvar och det är fortfarande som en lejonman (ska dock inte klaga). Det är ju inte någon jätte förändring, men jag känner mig ändå lite lättare och snyggare. Kommer hem till sambon och berättar att min vanliga frisör alltid är så noggrann och att denna nya tjej inte var lika noggrann, men att det kändes riktigt bra. Följande konversation sker sen:

Jag: Det var skönt att tunna ut håret och få bort det slitna.

Jonas: Mm...

Jag: Visst ser det bättre ut nu?

Jonas: Ja, det syns ju att du har mindre hår...

Va?

Tolkning?

När han såg att jag tittade förvånat på honom tillade han: Men det är ju fint!

Jag undrar då, varför inte bara säga det med en gång? Vet han inte hur jag fungerar, efter 6 år?

Är det inte så att män tycker att kvinnor är krångliga?

Jag tror att det många gånger är män som är svinkrångliga!!