Här sitter jag i kö för att komma på båten när jag och Ann var på kryssning för två veckor sedan. Då insåg jag dock att jag inte var den som hatade köer och korkade människor mest...
tisdag 23 augusti 2011
Köande
Jag åker buss till jobbet varje dag. Det är ett byte och tar ungefär en timma från dörren hemma till dörren på jobbet. Än så länge är det väldigt bekvämt, men vi får se vad jag säger när det börjar snöyra. Något som slagit mig under dessa snart två veckor är att folk i kommunaltrafiken inte skulle dra sig från att trampa på någon som ligger för att komma först till bussen eller hinna med en tunnelbana. När jag kom ut till busshållplatsen i morse satt det en man på bänken och en kvinna stod längre bort och pratade i telefon. Jag ställde mig vid skylten, det vill säga precis där bussen stannar och öppnar dörren. Medan jag väntar på bussen anländer det en hel drös med folk och när bussen väl kommer är vi runt 7-8 personer som ska på. När jag ska kliva på kommer mannen som suttit på bänken hela tiden och tränger sig före. Vi nuddar aldrig varandra utan han gör det ganska snyggt, men jag höll på att få ett skrattanfall. I vanliga fall skulle jag bli förbannad, men nu kunde jag inte annat än att le. Tänk att han inte har bättre för sig än att bete sig som ett barn. "Mina" barn på jobbet (mellan 3-5 år) beter sig bättre än denna man. Förmodligen var han först på hållplatsen, men oj vilket sjå att organisera så att alla går på i den ordning som de anländer till hållplatsen. Om detta sker fler gånger ska jag nog fråga honom hur han tycker att vi ska lösa problemet. Kanske kan man ta en nummerlapp när man kommer till hållplatsen och så får man snällt visa upp den för chauffören innan man kliver på. Om man tränger sig får man vänta på nästa buss, som straff. Toppenidé! Ska höra vad han tycker nästa gång jag ser honom... För om det är så jäkla viktigt att komma först in på bussen kan man väl ställa sig i kö med en gång. Något som är ännu lite märkligare är att just samma episod utspelar sig när jag ska byta buss för att ta mig vidare till jobbet. Även denna gång en man, en ganska "snofsig" man enligt mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag blev utskälld en gång i kön på väg på bussen hem en dag för att jag inte köade ordentligt, men jag ansåg att jag köat lika bra som alla andra så jag sa "jag har minsann stått i kö jag med" och så gick jag på bussen.. hehe... hon måste haft en dålig dag... alla tränger sig på bussen i den här staden...
SvaraRaderaFörstår verkligen vad du menar Sanna. Om ingen STÅR vid buss-skylten ställer jag mig där, sen kliver jag på FÖRST. Visst har det kommit bänksittare och försökt tränga sig före, men icke sa Nicke. Inte för att jag behöver nån bra plats på bussen, men jag är så trött på detta konstiga beteende/"köande".
SvaraRaderaIbland är det också med livet som insats man tar sig fram i lokaltrafiken.
Vid flera tillfällen på tunnelbaneperronger, senaste tiden, har jag stannat, hållit hårt i kryckan (som jag snart hoppas SLIPPA...) och faktiskt BLUNDAT. Det har kommit män i 18-35 års åldern springande i FULL FART mot mig. När jag stannat och står stilla GIRAR de med blixtens hastighet åt nån av mina sidor. De ska naturligtvis med T-banan, som går så sällan...
OM jag skulle träffas av någon...hoppas inga ÄLDRE män får för sig att springa SÅ fort, de har ju oftast sämre reaktionsförmåga. Jag skulle bli omkullvräkt, blodet från min skalle skulle användas som "halkbana" att ta sig vidare med fram till tågvagnen.
LIANER! borde införas, i taket på T-stationernas perronger. Där kan alla Tarzanpojkar hänga sig fram :) men HÖGT UPP så vi slipper deras svettluktande fötter i våra nyllen. Blää!