Imorgon, då...

Vissa dagar finns det inget tålamod i kroppen. Idag var en sådan dag! Jag åker aldrig till jobbet utan tålamod, men vissa dagar töms tanken väldigt fort. Jag skulle kunna skylla på barnen och säga att de inte gör som vi säger eller är för vilda, men sanningen (den bistra sanningen) är att det är jag som ska se till att ha tålamod och göra allt så bra som möjligt för våra busfrön. Jag har haft en för många visningssamlingar (då barnen får ta med en sak hemifrån, visa upp och berätta om) som har slutat i kaos och jag har nog äntligen lärt mig hur jag bör hantera situationen så att den blir så bra som möjligt för barnen, och för mig. Jag hatar att tjata, gnälla och bli arg. Barnen förtjänar en glad pedagog med massor av tålamod och varma kramar. Imorgon, då ska jag vara så där bra igen. Heja heja!